Hur vi förblindas av auktoriteter

Vi människor har en inneboende egenskap att lyda auktoriteter, vilket brukar förklaras med evolutionär psykologi. Det som en gång kunde vara till nytta för vår överlevnad kan också manifesteras i hemska vittnesmål om hur människor förvandlas till nickedockor.

Ett av psykologins mest ökända experiment

I början av 1960-talet gjordes ett experiment av Stanley Milgram vid Yale-universitetet där 40 personer i åldern 20–50 medverkade. De som var försökspersoner trodde testet gällde inlärning, men vad de inte visste var att det var deras beteende som var experimentets syfte.

I ett laboratorium instruerades försökspersonerna av försöksledaren (som i själva verket var en skådespelare) att ge elektriska stötar åt en falsk försöksperson (som även denne var skådespelare) varje gång denne misslyckades med inlärningen.

De elektriska stötarna var inte riktiga, men det visste inte försökspersonerna som såg den falske försökspersonen genom glas, vilken simulerade reaktioner som om han verkligen utsattes för stötar.

Skådespelaren som gavs chocker klagade över smärta. I takt med att den falske försökspersonen misslyckade svara på fler frågor höjdes styrkan i elchockerna som försökspersonerna kommenderades att använda. Till slut skrek försökspersonen/skådespelen innan han föll ihop.

Försökspersonerna som fått instruktioner om att utdela elstötar ville avsluta när de såg hur personen bakom glaset reagerade med allt större smärtor, men då de beordrades av försöksledaren att fortsätta löd över 60 procent av deltagarna. Dessa var i praktiken beredda att ta livet av en annan människa för att en auktoritet (försöksledaren) beordrade dem. Detta skedde inte med tvång eller utpressning utan blott genom lydnad.

Att försöksledaren gav ett strängt och auktoritärt intryck spelade in avsevärt. När testet gjordes om och en mindre sträng person agerade försöksledare sjunk andelen bland dem som var beredda att gå hela vägen utan att vägra fortsätta från 60 till 20 procent.

En del har förmodligen svårt att tro på att lydnadsexperimentet verkligen uppvisar en sann bild av människan (och ännu fler kanske inte vill tro det), fast Milgrams experimentet har senare gjorts om flertalet gånger med utfallet att dess resultat på nytt bekräftats.

Vi bländas av säkra omdömen

De mänskliga informationskällor vi sätter mest tilltro är de till synes mest övertygande: när vi inte har möjlighet att bedöma sanningshalten låter vi oss övertygas efter hur säkra de själva tycks vara på sina egna uppgifter.

Vi vet ofta inte säkert och för att få kunskap måste vi söka oss till informationskällor, vars riktighet vi långt från alltid kan validera. I vår förhistoria var de enda källorna som kunde tillhandahålla information andra mänskliga varelser. De mänskliga informationskällor vi sätter mest tilltro är de till synes mest övertygande: när vi inte har möjlighet att bedöma sanningshalten låter vi oss övertygas efter hur säkra de själva tycks vara på sina egna uppgifter.

I Den svarta svanen skriver Nassim Nicholas Taleb: ”Tyvärr kan man inte hävda sin auktoritet genom att erkänna sina egna svagheter. Vi människor måste helt enkelt bländas av kunskap.” Vi är alltså sämre på att se andras kunskap när den inte framträder på tvärsäkra manér. Man kan lägga märka till kommentatorer inom till exempel politik och sport som genom tvärsäkra antaganden för en del framstår som högst kompetenta och kunniga. Ju säkrare de framställer sig som, desto mer kunskap luras en del av oss tro att de besitter.

En psykologisk förklaring till varför vi köper denna form av anspråksfull kunskapsframställning är vår benägenhet att ty oss till ledare då vi i våra förhistoriska dagar gavs större fördelar genom att samlas som grupp kring en anförare än att reda oss själva. Om vi lyssnar på Taleb igen: ”Det har varit mer lönsamt för oss att samverka i fel riktning än att gå ensamma i rätt riktning. De som följt en självsäker idiot i stället för en reflekterande klok person har givit oss några av våra gener”. Detta ger bland annat förklaring till fenomen som att psykopatiska sektledare lyckas samla stora skaror av anhängare.

Enligt psykologen Erich Fromm har vi behov att underkasta oss auktoriteter, särskilt uttryckt i fadersgestalt. Samtidigt vill vi själva undertrycka dem som är svagare, något som kallas förskjutna aggressioner.

F-skalan – ett försök att mäta den auktoritära personligheten

Den så kallade F-skalan skapades bland andra av Theodor W. Adorno och fanns med i boken The Authoritarian Personality från 1950. Den var ett sätt att mäta den auktoritära personligheten – F stod för fascism. Den hade nio delskalor:

  1. Konventionalism – konventionella värderingar efterföljs okritiskt.
  2. Auktoritär underkastelse – okritisk undergivenhet till den egna gruppens moral.
  3. Auktoritär aggressivitet – tendens att fördöma och straffa de som bryter mot konventioner.
  4. Anti-intraception – motstånd mot subjektivism, fantasi och medkänslor.
  5. Vidskepelse och stereotypt tänkande – en tro på att det förutbestämda.
  6. Makt och hårdhet – godkänner indelning såsom i styrka - svaghet och ledare - följeslagare.
  7. Destruktivitet och cynism – fientlig inställning mot humanism.
  8. Projektion – en tro på att yttervärlden består av farliga händelser.
  9. Sexualitet – starkt intresse för andras sexuella aktiviteter.

De nio delskalorna har här följt Lars Karlsons sammanställning i boken Psykologins grunder.

F-skalan har också fått kritik som bland annat menat att den inte var tillräcklig specifik och att personer med en allmänt konservativ hållning i testet skulle få utslag som visade på fascistoida drag.

Oavsett tillförlitligheten i F-skalan är tilltro till auktoriteter och en beredvillighet att lyda inför sådana något som är skönjbart hos människor. Det mest fruktansvärda beviset under historien är förmodligen de inhumana handlingar som pågick under det andra världskriget och utmynnade i Förintelsen. Orsaker till hur en sådan ondska kunde uppstå har getts många förklaringar där en av de mest uppmärksammade var filosofen Hanns Arendts som kallade det för ”banal ondska” med förklaringen att det skedde för att de som utförde handlingarna inte tänkte till ordentligt, de bara handlade.

Nästa artikel: Massbeteenden

Källor

  • Egidius, Henry (2001), Tio teman i psykologins historia
  • Taleb, Nassim Nicholas (2002), Den svarta svanen (övers. Margareta Marin)
  • Fromm, Erich (1943), Flykten från friheten (övers. Tore Ekman och Alf Ahlberg)
  • Karlsson, Lars (2012), Psykologins grunder (5e uppl.)
  • Filosofer.se, "Arendt" hämtat 2019-12-26 från https://www.filosofer.se/arendt.html

Artikel publicerad: 2019.12.31
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar