Vad avunden gör med oss

Hur avundskänslor uppstår och tar sig uttryck.

Tjej som visar uttryck av avundAvund uppstår naturligt då vi lever i gemenskaper som vimlar av konkurrenssituationer där alla inte får till skänks lika mycket av vad som bjuds. Uttrycket "att bli grön av avund" sägs härstamma från renässansen då målare ibland inte fick tag i gröna pigment och kunde bli uppretade då de såg färgen i andras målningar.

Hjärnforskning har visat att avund aktiverar regioner i hjärnan som normalt registrerar smärta. Och tvärtom: när avundsobjektet (den man hyser missunnsamhet mot) förlorat det som innan genererade avund aktiveras hjärnans belöningscentrum och vi upplever den inte så fullt hedrande skadeglädjen.

Olika sorters avund

Avundskänslor är skambelagda och de kan vara förtärande att bära på. Att vara avundsjuk innebär att andra dyker upp i tankarna som vi vanemässigt jämför oss med.

Avundskänslor är skambelagda och de kan vara förtärande att bära på. Att vara avundsjuk innebär att andra dyker upp i tankarna som vi vanemässigt jämför oss med. Psykoterapeuten Marta Cullberg Weston har skrivit om avund och karaktäriserar den i två kategorier: stimulerande och negativ.

Den stimulerande avunden kan fungera sporrande och få oss att prestera bättre, att höja våra ambitioner. Frånsett den personliga aspekten kan stimulerande avund också skapa bättre resultat för grupper av människor, till exempel ett idrottslag eller en arbetsplats.

Den negativa avunden är förstås den som är förtärande och Cullberg Weston karaktäriserar några av dess avarter: ”negativ avund förmörkar tänkandet och förstör förmågan till generositet och lugn tillförsikt och glädje i tillvaron. I sin värsta form leder den till destruktiva fantasier och aktioner för att komma åt den person man avundas”.

Eftersom vi tenderar att inte vilja kännas vid avund kan den ta sig indirekta uttryck. Den person som utgör avundsobjektet försöker man för sig själv förringa. En del går längre genom att baktala personen och kanske försvåra dennes belägenhet på olika sätt. Det blir en form av hämnd för den avund som framkallas hos en.

Cullberg Weston anger en reaktionsmodell där avund uppstår i en känsla av underläge. Den drabbade erfar känslan av underläge som en orättvisa och del av en kränkning. Som ett led i att vända på underläget kan förtal av avundsobjektet och andra försök till angrepp ske.

Avunden kan förvrida vår objektiva syn och vi försöker finna negativa saker hos avundsobjektet. Det som sker är ett tillrättaläggande med ett skönjbart kompensationsmönster. Att öppet erkänna avund gentemot någon närstående är för det mesta otänkbart. Det vore att erkänna den andre som bättre, vilket skulle sänka oss själva. I stället försöker vi låtsas oberörda eller glada för dennes skull.

En annan metod är att vi väljer intala oss att det som vi själva inte har inte är något att tråna efter, att vi klarar oss lika bra ändå. Om det verkligen är sant har vi undsluppit att gripas av avunden, men ofta är det en rönnbärsattityd: vi blir den där räven i talesättet som tyckte bären var sura, när det i själva verket var svårt att nå upp och plocka dem.

Hur avundsjuka uppstår

Reaktionsmönster då avundsjuka framkallas är ibland uppenbara. Det kan beskådas hos barnet när någon annan har en leksak som det vill ha. Det blir en fråga om brist och brist föder avund.

Om brist för barnet kan vara en leksak det inte har, kan brist senare i livet bli kännbart genom uteblivna framgångar och avsaknad av egen förmåga. Att vara disponerad för att känna brist kan ha tagit form redan i barndomen från sår i form av utebliven kärlek eller syskonavundsjuka.

Mottagligheten kan vara kopplad till tron på den egna förmågan. Tillgången eller bristen på självförtroende kan vara skillnaden mellan stimulerande avund som föder ambitionsvilja och negativ avund som gestaltar sig i oundviklig känsla av underlägsenhet.

Den som har mycket och känner tacksamhet däri kommer ha fördrag med andras framgångar då denne kan luta sig tillbaka på sina egna. Men är man däremot svältfödd på denna kost och i ständig jakt på framgångar kan andras medgång komma som ett hårt slag.

Relevant läsning: Självöverskattning och bristande självkritik

Jämförelser med andra och självspegling

Att iaktta andra och sedan sig själv i spegeln blir oundvikligen en ekvation med biverkningar. För en del blir utfallet stolthet, för andra kan det bli … avund.

Att iaktta andra och sedan sig själv i spegeln blir oundvikligen en ekvation med biverkningar. För en del blir utfallet stolthet, för andra kan det bli … avund.

Vi har förmågan till observation följt av självreflektion, vilket skapar underlag för jämförelser på en mängd plan. Den spegel som hålls upp framför en själv behöver inte endast gälla bokstavligt. Även om utseendet kan vara en källa till avund kan avundskänslor utlösas på otaliga nivåer.

Cullberg Weston skriver om avundens mekanismer: ”I många lägen kan vi vila tryggt i oss själva och mötet med en annan person blir en positiv erfarenhet. I andra situationer kan självets bräckliga konstruktion avslöjas genom att vi känner oss underlägsna och desperat börjar söka efter vägar att återställa balansen.”

Vi jämför oss med närstående och kanske med kändisar vi hör talas om. Däremot sällan med människor i tredje världen. De jämförelser vi gör är alltså selektiva och relativa endast utifrån våra subjektiva perspektiv. Det blir till föga tröst att ha högre BNP än genomsnittspersonen i ett u-land om grannen har snyggare bil eller flottare villa. Det pågår en statusjakt, för det mesta i det tysta, och den kommer till uttryck i nya köp eller eskalerande ambitioner. Den blir en utdragen kamp utan slut.

Vi kan lättare tolerera att kändisar lever ett lyxliv vi aldrig kan tänkas komma i närheten av. För det sker på behagligt avstånd och bortom vår horisont. Vi kan i stället projicera våra drömmar på dem, de bildar ideal och avståndet till dem gör att vi inte så ofta lägger märke till deras fel och de blir inte omedelbara konkurrenter. Vi kan känna viss avundsjuka till dem, men den är sällan lika tärande som då vi erfar att någon i vår närhet har något vi själva saknar.

Även om inte kändisars framgång tenderar utlösa de starkaste avundkänslorna kan vi fyllas av ”vilja-ha”-känslor från andra mer avlägsna människor som vi får stifta bekantskap med indirekt. Medierna uppmärksammar inte bara åt kändisar utan är fyllda med recept på livsstilar och inblickar i ”vanliga människors” liv som kan tänkas leva ett mer spännande liv i en uppgraderad miljö.

Föräldrars avund

Psykologen Stephen Grosz skriver: ”Vi avundas ofta våra barn deras rikedomar – växande fysisk och psykisk styrka, livaktighet, glädje, materiell välfärd. Men över allt annat avundas vi våra barn deras förmåga”.

Att vara avundsjuk på sitt barn är ofta något svårt att erkänna, men betyder inte att avundsjuka från föräldrar riktat mot sina barn är sällsynt. Psykologen Stephen Grosz skriver: ”Vi avundas ofta våra barn deras rikedomar – växande fysisk och psykisk styrka, livaktighet, glädje, materiell välfärd. Men över allt annat avundas vi våra barn deras förmåga”.

En förälder med avundskänslor gentemot sitt barn försöker vanligtvis dölja dessa, men ett barn kan ändå ofta finna spår av avundsjukan i förälderns beteenden. Den som är avundsjuk försöker ofta förminska eller negligera sådant som framkallar avundsjuka, vilket ibland blir ett synbart mönster.

För barnet kan gränsen vara hårfin mellan att vilja glädja sina föräldrar och skrytsamt uppvisa någon välgång då det berättar om saker som sker i dennes liv. Ibland väljer vi omedvetet att nämna saker som kan alstra avund hos andra.

Det kan tyckas självklart att föräldrar borde uppskatta sina barns framgång, men eftersom den jämförelse som ofta är grogrund för avund faller sig naturligt gentemot sina egna barn uppstår lätt avundsjuka. Men vinsten är stor i att frigöra sig från avundens last för, skriver Grosz, ”i slutändan är avunden mot sitt eget barn en stor psykologisk olycka, där vi riskerar att förlora både vår egen mentala jämvikt och vårt barn.”

Kvinnlig avund

Avund bland unga tjejer kan märkas i förtal mot avundsobjektet. Orsaker kan vara att den andre är mer populär, har attraktivare utseende och i högre åldrar kan det gälla status och yrke.

I boken Avund och konkurrens gör författaren Marta Cullberg Weston flera konstateranden om hur avund skiljer sig mellan kvinnor och män. Båda könen har självfallet benägenhet att känna avund, men hos flickor och kvinnor tycks det uttryckas starkare då de inte utagerar sina aggressioner i direkta kampmätningar som pojkar och män ofta gör.

Avundsreaktioner kan ofta vara mer intensiva och mer negativt laddade hos kvinnor än hos män. Medan män ofta ser upp till andra män som nått framgång, till exempel innehar en hög position på ett företag och eventuellt försöker vinna platsen genom att konkurrera sig till den reagerar kvinnor ofta annorlunda. De kan reagera med att vända sig bort från den kvinna som nått framgång. En intressant tankegång är att kvinnors underrepresentation på höga chefspositioner i samhället bland andra faktorer har att göra med rädslan att möta denna form av negativ avund från sina arbetskamrater efter karriärsklättringen.

Att skapa avund hos andra – jakten på status och erkännande

Tanken att andra nog gärna skulle vilja vara i ens egna kläder, eller åtminstone vara inbegripna i några av ens livsbetingelser kan vara en lockande känsla. Det ger känslan av överläge.

Många strävar efter sådana känslor, medvetet eller omedvetet. Ofta kanske någonstans däremellan. En ny lägenhet eller hus höjer vår status. Det kan vara att lägenheten har ett rum ytterligare eller att huset är i en attraktiv villaförort. Statusjakten bidrar till att vissa anstränger sin ekonomi just för vad som tillkommer i status.

Beslutet att boka en utlandsresa eller köpa en ny lägenhet eller hus kan influeras av tanken på andras reaktioner, i det vi kan antecipera andras avund gentemot våra nya landvinningar. Inbakat i vad som talar för ett nytt husköp är den inre bilden av hur bekanta tar emot nyheten, gör sitt första besök, går husesyn och – enligt förväntningarna – imponeras. Hur de fäller några smickrande (och gärna avundsjuka) kommentarer.

Mer läsning: Vad gör oss omtyckta och vad får oss att tycka om andra?

Källor

Artikel publicerad: 2019.05.13, uppdaterad version: 2023.09.18
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar