Deduktion och induktion

Deduktion och induktion är två olika metoder för att nå slutsatser. Inte minst inom vetenskap och forskning är det vanligt att man refererar till deduktiv metod och induktiv metod.

Deduktion

Deduktion innebär att vi utgår från en eller flera premisser som kan konstateras vara sanna och utifrån dessa drar en logisk slutsats kring vad som bör gälla i det allmänna fallet. Inom psykologin går det att deducera somliga beteenden och känslor som allmängiltiga utan att det direkt påvisats hos alla. Att nå fram till slutsatser genom att deducera kan också vara en bedräglig metod då undantag ofta förekommer som falsifierar antagandet. 

Induktion

Induktion är motsatsen till deduktion. I stället för att utgå från enstaka premisser använder den induktiva metoden en stor mängd utfall eller förekomster från vars empiriska data det sedan skapas generaliseringar. Ett vanligt exempel som kan illustrera induktion är att vi utgår från vad vi sett och därefter bildar en slutsats; till exempel alla svanar som vi observerat är vita och därför bör alla svanar som existerar vara vita.

Fast  även om vi endast bevittnat vita svanar går det inte med full säkerhet att sluta sig till att någon svart svan inte skulle kunna existera. För en fördjupning och utvidgning i ämnet kring induktion och sannolikhet finns en läsvärd bok av Nassim Nicholas Taleb med titeln The Black Swan: The Impact of the Highly Impropable.

Skillnaden

Skillnaden mellan deduktion och induktion kan sägas vara att deduktion utgår från en teori och utifrån denna skapar en allmän lag medan induktion utgår från kvantitativa observationer och utifrån dessa försöker skapa en giltig teori byggd på generalisering. Ingen av metoderna är alltid bättre än den andre och båda har sina svagheter.

Artikel publicerad: 2016.05.06
Författare: Psykologisktvetande.se


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar