Inlärning och glömska

komplext mönsterExperiment har visat att om vi försöker memorera en lång rad av tal eller ord kan vi efteråt lättast återge de sista och relativt lätt de första medan talen eller orden i mitten är svårast att återkalla från minnet. Detta beror på den process som försiggår i arbetsminnet: de första orden hinner bearbetas en aning och lagras innan fler ord kommer och överbelastar arbetsminnet och sedan minns vi de sista orden eftersom de fortfarande är färska i minnet.

En sådan förutsättning, vars fenomen kallas seriepositionseffekten, är värd att känna till då vi försöker lära oss saker och kan bland annat ligga till grund för lyckad studieteknik. Ett sätt att förhålla sig till detta är att bearbeta ny fakta, vilket konkret kan ske genom att man till exempel efter varje avsnitt eller kapitel i en bok sammanfattar vad man har lärt sig innan man läser vidare. Vid föreläsningar kan det vara svårt att göra detta då det kanske bara ges en kortare paus under hela föreläsningen (som dessutom oftare innefattar kaffedrickande och samtal än bearbetning av det nyss inlärda). Vad man kan göra är att ta anteckningar från föreläsningen som man till exempel på kvällen efter går igenom för att bearbeta den nya informationen, vilket gör att den bättre fastnar i långtidsminnet.

Bearbetning sker också i själva processen då vi antecknar något. Kanske har du någon gång märkt att bara genom att du skrev ner en minneslapp kommer du ihåg vad som står där utan att sedan behöva titta på lappen?

Bearbetning sker också under själva processen då vi antecknar något. Kanske har du någon gång märkt att bara genom att du skrev ner en minneslapp kommer du ihåg vad som står där utan att sedan behöva titta på lappen? Experiment har dessutom visat att vi minns bättre om vi skriver ner saker med en penna i stället för på ett tangentbord. Varför det ligger till så har forskare inte kunnat besvara säkert, men en trovärdig tes som framförts är att skrivandet på tangentbord kräver att hjärnan även fokuserar på den processen medan skrivandet för hand sker mer automatiskt.

Ett fördelaktigt sätt att bearbeta fakta som vi sedan vill minnas är att lära oss lite i taget i stället för allt på en gång. Den som läser inför ett prov främjas därför av att dela in läsningen i flera pass eftersom det som kallas primäreffekt (det vi lär oss i början av ett pass) och nysseffekt (det vi lär oss i slutet av ett pass) då ger bäst utdelning.

Det senast inlärda hamnar på toppen av minneshögen

Ett annat område inom forskningen kring minne och glömska som är relaterat till inlärning är hämningsteorin. Enligt denna kommer det nyss inlärda bli negativt påverkat av sådant som lärs in efteråt. Det påminner om exemplet ovan och seriepositionseffekten, fast här rör det sig inte om på sättet arbetsminnet mottar och bearbetar information utan hur den struktureras i långtidsminnet. Som en konsekvens av detta bör vi till exempel med fördel studera inför en kommande tenta fram tills vi går och lägger oss, vilket resulterar i att information kan bearbetas utan att någon annan efterföljande information hämmar detta.

Olikheter i korttids- och långtidsminnet gäckar oss alltmer med åren

Eftersom äldres minnen försämrats lagras inte lika mycket nytt i långtidsminnet, vilket i sin tur får som följd att det uppstår en sorts förskjutning, eller gap, av inlärd information.

De skillnader som finns mellan korttids- och långtidsminne kan ibland märkas på äldre som refererar till en händelse med felaktig tidsangivelse där deras tidsbestämmelse av händelsen befinner sig kortare bakåt i tid än vad som är fallet. Det som i själva verket kanske har inträffat för tre år sedan upplevs som för ett år sedan.

Eftersom äldres minnen försämras lagras inte lika mycket nytt i långtidsminnet, vilket i sin tur får som följd att det uppstår en sorts förskjutning, eller gap, av inlärd information. Denna förskjutning får de äldre minnena att finnas ”närmare tillhands”, i brist på annat som inte lyckats fylla ut gapet, och uppfattas därför som närmare i tiden.

Det kan bli märkbart i situationer där en äldre person upprepar sig kring en sak som egentligen hände många år tillbaka och för vilken nya händelser modifierat faktaunderlaget. Fast oavsett att tiden gått och modifierat omständigheterna förblir saken hos personens minne näraliggande i tiden och baserad på ursprungliga omständigheter (vad som hänt sedan dess har inte av denne registrerats med bestående verkan). Samma bakomliggande mekanismer kan märkas genom att en fråga ställs gång efter annan av den äldre trots att den redan besvarats vid tidigare tillfällen – bearbetning av informationen (dvs. svaret) har misslyckas vid varje tillfälle då de mottagna svaren på frågan hamnat i korttidsminnet och sedan försvunnit i ”gapet”.

Detta förklarar också varför människor i hög ålder tenderar att allt oftare tänka på och prata om sin barndom. Det är ofta de hågkomster som allra bäst finns bevarade i långtidsminnet.

Nästa artikel: Motivation och drivkraft

Källor

  • Powell, Michael (2015), Minnesträning, (övers. Svante Skoglund)
  • Karlsson, Lars (2012), Psykologins grunder (5e uppl.)

Artikel publicerad: 2017.01.30
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar