Vårt medvetande

Abstrakt bildmotiv med ringarVi talar inte längre om själen. Den förstås numera som ett förlegat begrepp och inte förenlig med modern vetenskap. Men det gör det inte enklare att ringa in vad vårt medvetande består av. Vi skulle kunna säga att medvetandet är vår jaguppfattning eller kort och gott vårt inre. Men det leder bara fram till följdfrågor som ”Vad består vår jaguppfattning av?” och ”Vad består vårt inre av?”

Den berömda psykologen William James använde en omskrivning för det mänskliga medvetandet: aurora borealis (latin för norrskenet). Vårt medvetande utgör ett slags psykologisk avbild av oss själva. Det formar vår inre självbild och synen på den vi är. Ingen känner oss som vi själva. Hur nära vi än lever en annan människa kan vi aldrig överföra allt som rör sig inom oss vidare.

Vårt medvetande kan aldrig manifestera sig utanför sig självt något så när fullständigt. Vi kan inte överbringa våra tankars "rådata" utan medlen vi förfogar över är handlingar och ord som endast uppvisar delar av vilka vi egentligen är. Hur adekvat dessa delar framkommer beror på hur väl vi kan handla enligt våra intentioner och kommunicera våra tankar. Det beror vidare på hur mottaglig omgivningen är (är den lyhörd eller ointresserad osv.)

Med en något filosofisk tillika drastisk beskrivning är jaget därför något som förblir instängt i oss. Det präglar vår tillvaro i grunden och ger den en existentiell dimension.

Tänkande och sinnesförnimmelser

Vårt medvetande demonstreras främst av tänkande. Människan är som det sägs en tänkande varelse och om det tas som utgångspunkt blir hon i en jämförelse den mest sofistikerade av alla varelser vi känner till. Från det vi föds utvecklar vi vårt tänkande till att innefatta allt högre abstraktionsnivåer. Tänkandet låter oss planera och strukturera, likaså drömma och fantisera.

Vår tankeverksamhet kan således upptas av långt mer komplexa samband än att behandla inflödet av sinnesförnimmelserna från vår omedelbara omgivning.

Från det vi föds utvecklar vi vårt tänkande till att innefatta allt högre abstraktionsnivåer.

Vi blir inte medvetna om något i samma ögonblick våra ögon får syn på det eller våra öron uppfattar dess läte. Informationen från ögat eller örat ska först transporteras till hjärnan. Vi har dock fått reflexer som kan agera utanför detta system, till exempel fungerar blinkreflexen omedvetet, vilket är en förutsättning för att vi ska hinna sluta ögonlocket innan något i riktning mot oss träffar ögat.

Medvetandets nivåer

Om medvetandet delas in i nivåer kan sinnesförnimmelser utgöra en fundamental nivå som i ett nästa steg sorteras av vår uppmärksamhet. Saker som sker i vårt medvetande kan i ett ytterligare steg ta sig uttryck i känslor. En annan del av vårt medvetande är minnet där vi lagrar sinnesintryck och erfarenheter.

Ett annat sätt att dela in medvetandet är i dessa fyra nivåer:

Vad skapar ett medvetande och var i hjärnan finns det?

Max Tegmark, den världsberömde svenske fysikern som har ett stort intresse för medvetandet, ställer frågan varför något överhuvudtaget är medvetet.

Vad som utgör vårt medvetande och vad som är medvetandets uppkommande och gränsdragande är något som angår psykologin i högsta grad, men berör dessutom andra fält som biologins, filosofins och fysikens.

Max Tegmark, den världsberömde svenske fysikern som har ett stort intresse för medvetandet, ställer frågan varför något överhuvudtaget är medvetet. Om medvetandet inte är översinnligt – enligt den numera mest etablerade uppfattningen – måste det helt enkelt handla om att materia skapar ett medvetande. Han formulerar tanken på vad medvetandet är som att det är ”det sätt som information känns när den bearbetas på vissa sätt”.

Som en sidnot kan infogas att det finns en esoterisk teori om att medvetandet är en grundläggande egenskap hos materia. Detta som är en omtvistad teori kallas parapsykism och är för övrigt inte samstämt med Tegmarks resonemang.

Frågor som vad medvetandet består av och var i hjärnan det finns är ännu obesvarade. Neurobiologin har kommit en bit på vägen till att kunna besvara den andra frågan och idag anses inte längre medvetandet vara hemmahörande på en specifik plats i hjärnan (ett tag trodde man t.ex. på ett nära samband med tallkottkörteln) utan snarare utspridd. En tes i den moderna forskningen är att medvetandet finns i hjärnbarken, det yttre skiktet av storhjärnan, men det finns andra teorier som antingen menar att det är mer utspritt eller anger andra centra i hjärnan.

Medvetandet kan alltså definieras på en rad olika vis bland annat utifrån aspekter som biologiska och fysiska. Oavsett om medvetandet en dag kan så att säga ”platsbestämmas” ligger det nära till hands att utgå från ett psykologiskt betraktelsesätt och då tillskriva medvetandet sådant som perception och självupplevelse.

Med tanke på allt vi förknippar medvetandet med samtidigt som vi saknar en förklaring återstår det att tala metaforiskt om det: som rymmandes en helt hav av minnesbilder, som de inre rummen med nycklarna till vår personlighet, som en labyrint där våra tankar förflyttar sig utan att någonsin finna början eller slutet.

Den franska författaren Albert Camus skriver om svårigheten att få grepp om jaget och väljer likaså en metaforiskt omskrivning: "om jag försöker definiera och sammanfatta det, rinner det undan som vatten ur min framsträckta hand" och ser som en konsekvens av detta "för alltid ska jag förbli en främling för mig själv".

Ett ofattbart under

I TV-dokumentären Cosmos från 1980 säger astronomen Carl Sagan apropå att människorna är gjorda av stjärnstoff: "vi är ett sätt för kosmos att känna sig själv" (fritt översatt). Utan självmedvetandet hade med andra ord allt existerande bara existerat.

Hjärnan har beskrivits som naturens största under och bortom förmågan att lagra minnen och insamla kunskap är just medvetandet det allra märkligaste eftersom det inhyser något som inte kan förklaras utifrån "input".

Källor

  • Karlsson, Lars (2012), Psykologins grunder (5e uppl.)
  • Tegmark, Max (2017), Liv 3.0 (övers. Helena Sjöstrand & Gösta Svenn)
  • Lakartidningen.se, Själens anatomi – finns den?, hämtat 2020-12-04 från https://lakartidningen.se/aktuellt/kultur-2/2008/02/sjalens-anatomi-ndash-finns-denae/
  • Camus, Albert, Myten om Sisyfos 2004 (3e uppl. övers. Gunnar Brandell och Bengt John)

Artikel publicerad: 2020.12.11
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar