Vår vilja och kontrollen över den

Om fri vilja och att bara kanske veta vad vi vill.

Till skillnad från djuren är vi människor inte hänvisade till att enbart lyda våra instinkter och därför ställs vi inför val. Det är här viljan kommer in i bilden. Viljan skiljer sig från instinkten på ett rent psykologiskt plan: den är inte begränsad till ett fåtal utvägar utan bär på en riklighet långt utöver instinkternas omfång.

Att inte veta vad man egentligen vill

På grund av den godtycklighet som betingar vår vilja infinner sig stunder av ovisshet. Vi drar på ett stort lass av viljor och det skapar påfrestande situationer där vi ibland famlar efter en riktning. Brist på viljemässig riktning kan skapa känslor av tomhet och meningslöshet. Och när vi söker efter en övergripande vilja råder subjektiva och relativa premisser som blir grogrund för existentiellt tvivel.

Det är en utbredd drivkraft hos människor att vilja tillfredsställa sina preferenser. Fast det vi strävar efter avspeglar inte alltid våra innersta önskningar utan ibland bara vad vi tror vi önskar oss. Det tillkommer en risk att våra minnen spelar oss spratt, att vi förleds av det.

Vi kan till exempel under en tid eftersträva att tillägna oss något för att sedan vi nått målet upptäcka att det var något annat vi egentligen velat uppnå. Ibland används ordet ”livslögn” om ett förfelat liv där falska antaganden om ens eget bästa fått råda medan de verkliga målen varit skymda.

Psykologen Erich Fromm kallar denna mekanism för ”pseudovilja”. Han skriver i sin bok Flykten från friheten att när människor tar beslut är det frapperande ofta de missuppfattar besluten för sina egna när de i själva verket ”fogar sig efter seden, plikten eller helt enkelt någon påtryckning”.

En annan psykolog, Barry Schwartz, skriver i boken Valfrihetens tyranni att ”bristen på överensstämmelse mellan logik och minne antyder att vi inte alltid vet vad vi vill.” Vi baserar ofta våra önskningar på sådant vi tar från minnet, fast frågan är om vårt minne alltid ger oss en klar bild av det tidigare upplevda och hur vi uppfattade det. Vi minns ofta blott delar av upplevelser och forskning har visat att delar av en upplevelse tränger bort minnet av den totala upplevelsen, något som är ett resultat av vårt minnes beskaffenhet. Vi kan därför inte alltid värdera helheten av våra upplevelser på ett tillförlitligt sätt.

Frestelserna

Kortsiktiga impulser kontra långsiktig eftertänksamhet

Som vi alla vet är det lätt hänt att falla för den tillfälliga impulsen. Den belöning som befinner sig närmast nuet vinner oftast i beslutskonflikten som utspelar sig inom oss.

Att försumma sin innersta vilja är många gånger förenat med att kortsiktiga mål skymmer sikten för långsiktiga värden. Det kan handla om alldagliga ting som att bota sin rastlöshet med sockerintag, vilket inte avhjälper rastlösheten särskilt länge utan tvärtom kan förvärra den på sikt.

Frestelsen som då vi fallit för den efterlämnar en negativ bieffekt finns i många former. Det kan vara suget efter sötsaker kontra vetskapen om att sockerintag kan ha hälsomässiga nackdelar. Vi måste därför lära oss att ibland värja oss för de kortsiktiga frestelserna om vi vill agera rationellt i enlighet med det långsiktigt bästa. Men som vi alla vet är det lätt hänt att falla för den tillfälliga impulsen. Den belöning som befinner sig närmast nuet vinner oftast i beslutskonflikten som utspelar sig inom oss.

Studier har gjorts för att få klarhet i varför impulser vinner mot eftertänksamhet i vår hjärna. I ett experiment av Jonathan D Cohen upptäcktes samband med aktivering i belöningssystemet i hjärnan då kortsiktiga vinster kunde uppnås. Vid långsiktiga vinster skedde inte samma aktivitet av belöningssystemet och därför är det antagbart att det är saker som sker i hjärnans belöningssystem som påverkar våra beslut.

Finns en fri vilja och kan vi i så fall tolka den?

Som vi alla vet är det lätt hänt att falla för den tillfälliga impulsen. Den belöning som befinner sig närmast nuet vinner oftast i beslutskonflikten som utspelar sig inom oss.

Hur stor del av vårt tänkande som är kontrollerat av oss själva är en fråga som sysselsatt filosofer och psykologer under lång tid. Uppfattningarna hurudvida det existerar en fri vilja har gått isär. Den ena ståndpunkten har utgått från ett synsätt där vårt tänkande ibland ansetts som helt kontrollerat. Den andra ståndpunkten utgörs av vad som ibland betecknas deterministisk psykologi enligt vilken våra handlingar styrs av yttre orsaker alternativt inre tvång som vi inte direkt påverkar. Den deterministiska synen företräds bland annat av psykoanalytiker, vilka framhållit att vi inte kan kontrollera vårt tänkande då våra beteenden bestäms av omedvetna impulser (drifter). Idag befinner sig den rådande uppfattningen någonstans mellan dessa ytterligheter.

Om vi utgår från att vi åtminstone till viss grad har en fri vilja, kan vi då alltid dechiffrera dess kod? Vi kan knappast känna oss säkra på våra erfarenheter ska ge en klar och fullständig bild av tidigare händelser. Det gör att vi har mindre underlag inför framtida beslut och det är av anledningar som dessa vi tenderar göra om samma misstag flera gånger.

Vår viljas signaler blinkar starkt, kanske rentav bländande, då de uppkommer genom våra impulser; impulser som tenderar att anamma en snar tillfredsställelse. Med denna tillfredsställelse som målsnöre tycks vi missa de långsiktiga vinster som på något sätt förvanskats i kommunikationen med oss själva.

Mer läsning: Vårt medvetande

Källor

Artikel publicerad: 2016.12.14
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar