Att inte gå under

När en ”quick-fix” antagligen inte är svaret på problemet.

Frekvent trötthet, molande huvudvärk, spänningar i nacken, kramper i muskler, arytmiska hjärtslag, konstig andning, ovanliga ljud från magen, kalla händer, blodådror som sväller. Oreda i den psykiska inre miljön kan återvända som signaler från kroppen. Om det händer bör vi inte låta det fortsätta.

Så vad ska vi göra åt det? Det är inte så mycket vad vi ska göra utan vad vi inte ska göra.

Vikten av att släppa saker

Det har blivit populärt med yoga och mindfulness. Yoga och mindfulness kan vara bra mot stress så länge det inte medför ett ännu mer pressat schema. I vilket fall är yoga och mindfulness knappast att gå till källan, det vill säga vad som fått stressen att uppstå.

Symptomen som tyder på att vi kan vara utsatta för stress och kanske utbrändhet har uppstått från saker vi gör. Skadeverkningarna upphör först när vi helt eller delvis upphör med dessa saker. Vi kan inte sidsteppa stress och utbrändhet genom att till exempel göra andningsövningar tio minuter om dagen lika lite som en person kan komma till rätta med alkoholmissbruk genom att lägga en brustablett med multivitaminer i glaset.

Alla som märker av stress genom psykosomatiska besvär vill bli mindre stressade. Detta må vara självklart, men betyder det att vi är beredda att sluta med det som framkallar stressen? Inte alldeles säkert.

Vi är överhöljda med saker och vi kan inte ändra vår position för då rasar allt. Det är vad vi tror …

Men vi kan gå bort från den plats där vi står och släppa ned det som har blivit för tungt för oss. Det kanske inte är en bra idé att släppa allt – vilket vi dock kan bli tvungen till senare om vi inte släpper en del redan nu – men det finns alltid något vi kan släppa.

För många framstår det som omöjligt att ändra sin livsstil. Vi resonerar som om vi inte kunde släppa på lasset. Hälsan står på spel, men att behålla livsstilen prioriteras. Däremot kan vi ofta tänka oss addera något, såsom avslappningsövningar eller, för den ambitiösa, yoga.

Redan att minska antalet koppar kaffe vi dricker per dag kan påverka vår stressnivå. Visst, detta kan låta som en obetydlig åtgärd, men är tänkt att illustrera en motvikt till det-går-inte-att-ändra-på-något-inställningen. Det illustrerar också en tänkbar början på en förändringsplan och är ett slags test som ställer frågar om vi ens vill ändra på något. Kanske är det-går-inte-att-ändra-på-något-svaret bara är en förevändning för att slippa göra ingrepp i våra liv.

Om vi har ett krävande jobb är frågan ifall vi är beredda att gå ned i arbetstid och lön för att bli av med vår höga stress. Frågor som dessa avslöjar ofta vilka val vi egentligen gör mellan vår hälsa och våra strävanden. När vi står inför sådana val väljer vi oftast bort vad som är gott för vår hälsa. Uppoffringarna får vänta tills nästa liv.

Under 1800-talet använde en fransman vid namn Claude Bernard uttrycket ”den inre miljön” (milieu intérieur). Eftersom han var fysiolog syftade han till kroppens inre miljö. Han menade att fastän organismen är placerad i en yttre miljö är vad som sker som inre reaktioner från den yttre miljön det väsentliga.

Det finns en mängd möjliga stressreaktioner i kroppen som alstras från den inre miljön. Då ordet stress används i en psykisk kontext kan det ses som synonymt med överbelastning. Det blir då självförklarande att om vill vi undvika stress kan vi inte låta belastningen mot oss överstiga en viss nivå. När överbelastningen är ett faktum måste upphöra med något vi gör för att reaktionerna ska gå över. Men att ge upp ambitioner och mål eller en del av vår månadsinkomst om också kroppen skriker åt oss är inget vi gör i första taget.

Vi blir stela i nacken, märker av återkommande huvudvärk. Vi gillar inte förändringarna, men är vi beredda att stoppa dem? Nej. Vi börjar känna oss tröttare på dagarna och vi sover sämre. Dags att på allvar stoppa förändringarna som sker i oss? Nej. Möjligtvis är det här vi börjar med avslappningsövningar. Första dagen ägnar vi oss åt dem tio minuter, andra dagen fem minuter, tredje dagen två minuter och sedan sporadiskt. Avslappningsövningarna hjälpte kanske inte ändå, tänker vi. Och det är mycket möjligt. Ungefär av samma anledning som en huvudvärkstablett sällan råder bot på en hjärnskakning. Medan vi funderar på att börja med yoga drabbas vi av förkylningar oftare och de kan dessutom bli ihållande. Vårt immunsystem är uppenbart sämre och risken för att drabbas av allergier samt värre sjukdomar har vid detta stadium ökat. Vi tänker att vi kanske skulle prova både yoga och mindfulness (även om det kan bli lite körigt att klämma in det bland allt det andra).

Vi lever i en kultur där vi lär oss expandera i stället för att dra ner på saker. Vi läser att avokado, acaibär och chiafrön är ”supernyttigt” så vi köper en mixer för att göra smoothies. Kanske detta är lösningen på magbesvären?

Vi mår kortsiktigt bra av att konsumera en mixer, det kopplar på vårt belöningssystem via signalkedjan köp-förväntning-belöning. Långsiktigt däremot är vi i fara. Fysiologisk stress är själva definitionen på fara och har varit så i miljoner år för såväl människan som andra livsformer. Det har dock tillkommit andra ”stressorer” för oss människor. De utmärks inte av situationer där vi konfronterar hot som kan innebära vår snara död. I det moderna livet riskerar vi i stället stress som kan bli kronisk.

I miljoner år har ett sätt att hantera en stressfylld situation med akuta hot varit att spela död för att undkomma fara. Det ironiska är att nu då vi sällan stöter på akut fara i vår vardag har vi ersatt att-spela-död-reaktionen med att i stresslägen fortsätta som vanligt.

Artikel publicerad: 2025.05.04
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar