Bry dig mindre och må mindre dåligt

Orsaken till att många mår psykiskt dåligt är att de bryr sig för mycket.

Det kan verka motsägelsefullt att man ska bry sig mindre för att må mindre dåligt, men som kommer framgå finns det ett logiskt samband.

Det handlar om mindervärdeskomplex och utgår från känslan att inte vara tillräckligt bra. Tecknet är ofta skönjbara i ung ålder och riktningen tas ut tidigt i livet. Det kan röra sig om mobbing, men det kan räcka med att man inte är lika populär bland andra som man velat. Man får inte de kompisarna som är de mest omtyckta eller blir ihop med tjejen eller killen som man vill ha. Man börjar se sig som någon som ratas och omständigheterna kommer i olika tappningar förfölja en genom livet.

Att vara ratad genom att inte få hänga med det coola gänget i skolan får sin förlängning i vuxenlivet. Man är den som ringer oftare än man blir uppring, man är den som inte blir befordrad, man är den som sällan får beröm och så vidare.

Att inte vara smart, snygg eller cool

För vissa blir det som en dom: att bli bortvald, åtminstone i viss grad. Anledningarna är ofta att man inte uppfyller någon eller samtliga av tre kriterier:

• Smart
• Snygg
• Cool.

Dessa tre ”egenskaper” är svåra att tillägna sig om de inte finns naturligt. Livet ger inga löften om att vara rättvist, vilket den som inte är smart, snygg eller cool snabbt kommer bli underföljd med. Det avgörande är dock vad som görs åt saken.

En del kommer hela ungdomen och vuxenlivet försöka kompensera för dessa ”brister”. I klartext: de försöker med alla medel öka sin popularitet och status. Försöken medför oftast massor av ansträngningar som inte leder till det önskade målet. I stället göds frustrationen och känslan av misslyckande.

Lösningen är att inte bry sig.

Att inte bry sig handlar inte om att ge upp sitt liv. Det handlar om att inte försöka uppnå det som man hela tiden försökt uppnå. Att bli någon som går hem hos andra.

Ett sätt att lösa problematiken är att hitta sin egen grej. Det kan vara att finna sin nisch vare sig det är ett intresse eller en yrkesroll. Eller att skaffa barn och inse att det finns mer tillfredsställelse och mening att vårda en annan människa som växer upp än att bli inne i det sociala.

Att se sig som offer

Det finns personer som inte tar sig vidare och fastnar i rollen som någon det är synd om för att alla andra stöter bort en. Omständigheterna och hela världen är emot dessa personer och besvikelsen och vanmakten har tagit ett fast grepp om livssituationen.

År passerar och utvecklingen lyser med sin frånvaro. Strävan är densamma – att vara populär, att röna omtanke och beundran – men lika avlägsen.

Med offerrollen blir inga problem lösta. Situationen förvärras genom att fler och fler dåliga erfarenheter anhopas och styrker uppfattningen att näst intill hela människosläktet är fiender. Det är då som bitterhet framträder tillsammans med föraktet. Det kan kanaliseras i missunnsamhet mot andra som anses ha det oförtjänt bättre.

Det är oväsentligt om den som fått offerrollen i grunden har rätt eller inte. Livet är som sagt inte rättvist, men har det utlovats någon rättvisa?

De som kan stå ut med faktumet att inte vara snygg, smart och cool i andras ögon kommer ta sig ut från sitt mörker och inse att livet är relativt. De som intar rollen som försakade blir kvar nere i sin grop och förbannar sitt mörker tills deras negativa attityd gjort att de sista som fanns vid deras sida också kommer se sig om efter annat sällskap.

Källor

• Bilden ovan är en modifiering av en bildgenerering av DALL·E 3

Artikel publicerad: 2025.07.07
Författare: Psykologisktvetande.se