Den konservativa människan

Den konservativa människan preciserade tillhåll.

För den konservativa människan upplevs förändringar som något hotfullt medan det oförändrade skänker trygghet. Det rådande tenderar vara en välsignelse för den konservativa människans trivsel.

Vanan som utfärdare av preferenser

När det rådande avlöses av något nytt innebär det till en början till nackdelar för den med en konservativ läggning. Men när det som innebar avlösningen av det förutvarande blivit det nya rådande upphöjs detta i stället till ideal. Det är som om tryggheten ständigt sökte efter att etablera en grund för sig. Om det tidigare rådande skulle återkomma är det inte alls säkert personen skulle uppskatta detta trots att detta tidigare ansågs klart bäst. Häri ligger ett bevis för hur det konservativa preferensmönstret inte följer rationella bevekelsegrunder utan tyr sig till vad som instiftats i vanan.

Det som rått under en längre tid förklaras som det bästa, det är den konservativa människans grundsats – vare sig det är medvetet eller omedvetet. Det är som en harmonisk ordning grundas av stillaståendet och att störa denna är av ondo. Den konservativa föredrar det bekanta och skyr det oprövade.

Det som erbjuder alternativ ska helst undvikas och vad som är det objektivt bästa tas inte upp till bedömning. Det är uppenbart att detta leder till att eventuellt positiva förändringar avvisas innan de ens hinner testas. Den som ogillar förändringar för deras egen skull går oundvikligen miste om utvecklingspotential.

Det ligger i sakens natur att konservativas handlingsmönster ofta premierar det kortsiktiga. Ofta gömmer sig förbättringar bortom en kortsiktig uppoffring. Men när beredvillighet att tillfälligt gå ut i det okända saknas uppstår inte chansen till en större belöning som kanske inträder efteråt.

Det finns i detta avseende något ironiskt i den konservativa livsstilen. Att tveklöst föredra det beprövade och kända innebär att i själva verket vara i händerna på ödet i högre grad än om det finns en öppenhet inför att välja bort det etablerade. För när förändringarna väl inträffar – och det gör dem alltid – kommer det för de konservativa inte vara deras egna aktiva val utan de kastas mellan omdaningarna som tillvaron utbjuder. Därför kommer den konservativa tvingas till mer anpassning än andra.

Lika ironiskt är det att om tillfället senare dyker upp för att återgå till det som tidigare gällt kan detta genom sin frånvaro blivit något relativt okänt och mindre tryggt än det nya rådande, vilket den konservativa passivt låter bli att återgå till det – inte för att det nya bedöms som bättre utan just för att denne hunnit vänja sig vid det nya.

Den konservativa personen styrs av rutiner och agerar mindre flexibelt i sin strävan att fixera tillvaron.

Det inskränkta och reaktionära

Det inskränkta bor i den sociala gruppens hermetiska väv av värderingar. En del stannar kvar i dessa värderingar genom livet som om all nödvändig sanning låg i det mest välbekanta. Vi räds det okända och vad vi inte känner till sammankopplar vi med såväl obefogade påhitt som direkta felaktigheter.

Om den ena sidan inte vill överväga att ändra på något medan den andra sidan välkomnar förändringar är det – förutsatt att förändringarna är bättre – uppenbart den ena sidan hindrar en positiv utveckling. Livet är rikt på möjligheter och för dem som är beredda att söka förbättringar ligger många vägar öppna. Framgångsrika människor är i regel beredda att överge sina tidiga trossatser. Framgångsrika människor inser att de har kunskapsluckor som måste fyllas igen med ny kunskap. Författaren Mark Manson säger en smart sak på ett enkelt sätt: ”Människor som blir bra på något blir det därför att de förstår att de inte redan är bra”.

Det handlar till stor del om brist på ärlighet och mod. När vi är hemfaller åt det inskränkta är vi är inte ärliga och öppna nog att ens fundera på om saker bortom vår invanda horisont kan överträffa det vi lärt oss sedan tidigare.

Det finns gott om kringskurna människor vars hanteringar av tillvaron är fascinerande i dess inskränka absurditeter. Osäkerhetsundvikande är ett återkommande tema i det rådandets supremati.

”Jag har aldrig köpt något annat kaffe än den sorten och jag tycker den överlägsen bäst av alla sorter.” Ett välgrundat argument eller paradoxal utsaga?

”Jag har alltid tagit den vägen och jag ser ingen anledning till att byta.” Ett välgrundat argument eller en fix idé?

Utan att pröva olika alternativ kan personer som är konservativa ändå för sig själva komma fram till vad som är det optimala alternativet. Metoden är inte att pröva sig fram utan att låta bli att pröva. Det nya göra sig icke besvär.

Att över en dag överge det beprövade är inte alltid rätt väg att gå. Det finns skäl som visar att den konservativa hållningen inte alls måste förkastas som regel och tvärtom rymmer många tilltalande drag och förnuftiga sidor. Men det är när det konservativa valet väljs oprövat som besluten slutar att vara baserat på argument och övergår i fixa idéer.

Källor

• Manson, Mark (2019), Den ädla konsten of not giving a f*ck (övers. Gabriel Setterborg)

Artikel publicerad: 2026.06.26
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar