Dopamin

Om signalsubstansen dopamin, dess betydelse och hur dopaminnivån ökas.

Dopamin är en signalsubstans som har betydelse för delar av nervsystemet och påverkar flera områden, från motorik till motivation och uppmärksamhet till välbefinnandet. 

När nivåer av dopamin sjunker blir vi lättare blir distraherade, bland annat får vi svårare att stänga ute ljud runt omkring oss. Av samma anledning leder förhöjda nivåer till att vår uppmärksamhet skärps. Än mer förhöjda nivåer kan eda till euforiska tillstånd.

Dopamin ingår tillsammans med bland annat adrenalin och noradrenalin i den grupp av signalsubstanser som kallas katekolaminer. Till skillnad mot adrenalin förekommer inte dopamin som hormon i blodet.

Dopamin upptäcktes 1957 av svensken Arvid Carlsson som senare skulle få Nobelpriset för sina medicinska bidrag till förståelsen av hjärnans signalsubstanser.

Dopaminnivåernas betydelse

Dopaminnivån stiger när vi upplever välbefinnande och hänger ihop med belöningssystemet. Dopaminutsöndringen kan därför påverka vårt framtida beteende i form av viljan att upprepa sådant som medfört att dopamin producerats, vilket vi upplever som en positiv känsla som bland annat hänger ihop med motivation.

Som med signalsubstanser i allmänhet finns risken för förenkling när dopaminets betydelse omnämns. Aptitregleringen kan användas för att illustrera det komplexa i dopaminets roll. God mat kan trigga frisättning av dopamin och därigenom vilja få oss att äta mer. Indirekt kan dopamin även minska aptiten, vilket sker då hormoner som insulin och leptin efter mättnadskänsla eller vid högt blodsocker leder till olustkänslor inför mat som minkar aptiten.

Förutom att en signalsubstans kan verka i komplexa mönster är det ofta svårt att isolera en signalsubstans inverkan på beteenden och känslor. Snarare pågår en samverkan mellan dopamin och andra substanser.

Öka dopaminnivåerna

Förhöjd dopaminnivå medför alltså en belöningskänsla och en naturlig fråga är om och i så fall hur vi kan öka halterna.

Dopaminnivån höjs till exempel vid intag av alkohol och av centralstimulantia (inkl. vissa narkotiska preparat). Dessa är exempel på substanser som bidrar till dopaminsignalering i hjärnan. Det är en del i förklaringen varför många dricker för mycket – den positiva känslan som uppstår gör att vi vill ha mer av den. Narkotika som amfetamin och kokain ger en kraftig ökning av dopaminnivån.

Ett annat område är hasardspel. Orsakssammanhanget går igen visavi alkohol och narkotika. Den positiva känslan som uppstår gör att motivationen tilltar och vi kan få svårt att sluta spela.

När det gäller centralstimulantia som kokain produceras både dopamin och serotonin. En upptäckt inom forskningen är att det är dopamin som medför beroende medan serotonin snarare bromsar viljan till att inta samma stimulansmedel på nytt. Förklaringen ligger i att medan dopamin ger belöningskänslor fungerar serotonin annorlunda. Studier har visat att personer som före användandet av en drog har höga serotoninnivåer löper mindre risk att bli beroende av drogen. Omvänt löper de med låga serotoninnivåer (före droganvändningen) högre risk att bli beroende. 

Detta är särskilt avgörande i början av en persons droganvändning. Efter fortsatt användning kommer serotonin som bromsande kraft för utvecklandet av beroende bli mindre betydelsefull. I stället tar dopaminnivån över som alltmer bestämmande för hur beroendet ter sig. Serotonin kan därför tänkas användas i preventivt syfte mot beroende av vissa narkotikapreparat.

Ett annat sätt att öka nivåerna av dopamin är genom motion och träning. Ökningen infinner sig efter den fysiska aktiviteten och varar ett par timmar. Effekten (dvs. per utfört pass) har visat sig öka genom regelbunden träning.

Finns det då inga möjligheter att inta dopamin direkt i tablettform eller liknande? Det marknadsförs ”dopamintabletter” bland annat via hälsokostkanaler. Dessa preparat som indirekt påstås öka dopaminnivån innehåller exempelvis tyrosin, en aminosyra, som är involverad i produktionen av dopamin. Men någon märkbar effekt är knappast att räkna med – dopamin som bildas perifiert (i kroppen utanför hjärnan), får nästan ingen direkt effekt på hjärnans belönings- och motivationskretsar.

Däremot förekommer receptbelagda mediciner som innehåller L-dopa (levodopa). L-dopa räknas som ett råmaterial till dopamin och kan användas till personer med sänkta värden av signalsubstansen. Till exempel patienter med Parkinsons sjukdom behandlas med dopamintabletter eftersom sjukdomen medför förlust av nervceller som påverkar dopamin.

L-dopa har aminosyra-transportörer som aktivt för in det i hjärnan, där det omvandlas till dopamin. Eftersom L-dopa dessutom är småmolekylärt kan det korsa blod-hjärn-barriären vid oralt intag (det skyddssystem som skiljer blodcirkulationen från hjärnans nervvävnad).

Bland de ”dopamintabletter” som marknadsförs av olika aktörer inklusive hälsobutiker på nätet finns även sådana som innehåller en viss andel L-dopa. Ofta handlar det om extrakt med Mucuna pruriens (en ärtväxt), i vilken L-dopa förekommer naturligt.

Mucuna-tillskott kan möjligtvis höja dopaminnivåer i hjärnan (dvs. artikelförfattaren tar här inte ställning till dess förmåga utan konstaterar bara en teoretisk möjlighet). De är dock inte identiska med farmaceutisk L-dopa som tas ihop med enzymhämmare som, utan att gå in på medicinska teknikaliteter, är mer effektiva och ger färre biverkningar.

Artikel publicerad: 2025.07.29
Författare: Psykologisktvetande.se