Livslögn

Det falska önsketänkandet om den egna tillvaron.

En livslögn är ett uttryck för att vi inte klarar konfrontera inslag i våra liv och därför övergår till önsketänkande.

Definitionen av en livslögn är en förfalskad bild som behärskar den egna livstillvaron. Att dagdrömma är inte detsamma som att leva i en livslögn. Medan dagdrömmar som regel handlar om sådant vi inte äger men önskar oss, handlar livslögnen till stor del om att intala sig att sakerna är som man föredrar fastän det finns uppenbara tecken på att så inte är fallet.

Den som lever i en lögn ljuger för sig själv – medvetet eller omedvetet – om ens livssituation. I beteendet ingår bortrationaliseringar av oönskade fakta, ofta ihop med tillförandet av önskade fakta om sig själv eller sin tillvaro.

Livslögnen består i en falsk bild, vilken innefattar avsevärda delar av ens liv. Dess grundorsak kan ses som en försvarsmekanism för att slippa erkänna saker i tillvaron. Särskilt saker som är källa till olyckliga tankar och som försvagar en. På samma gång innebär livslögnen en ytterligare känslighet inför motgångar så fort livslögnen inte längre går att upprätthålla.

Att blunda för realiteter

Det kan vara besvärligt att konfrontera saker i tillvaron som är otillfredsställande, i synnerhet om handlingskraft eller förmåga att förändra dem saknas. Livslögnen uppstår därför ur en konflikt, vilken gäller bristen på överensstämmelse mellan fakta och önsketänkande.

Livslögnen utvecklas därefter genom vår anpassningsförmåga som under en utdragen och omärkbar process verkställer ett självbedrägeri. Självbedrägeriet förser oss med en mindre prövande tillvaro och ger den skenbara tillfredsställelse som inte kunde utvinnas ur verkligheten.

”Om man lever en livslögn försöker man manipulera verkligheten genom varseblivning, tankar och handlingar så att endast ett önskat, fördefinierat och snävt resultat tillåts existera”, uttalar sig Jordan B. Peterson i sin bok 12 livsregler. Han menar vidare att ett liv präglat av livslögnens vilar på två premisser: 

”Den första är att aktuell kunskap räcker för att definiera vad som otvivelaktigt är gott, nu och långt in i framtiden.” Det vill säga ett självbedrägeri genom en påstådd definition av något idealiskt.

”Den andra är att verkligheten skulle vara outhärdlig om den fick vara som den är.” Det vill säga att göra sig blind för realiteter.

Peterson drar paralleller mellan livslögn och högmod. Högmodet utgår från skapade illusioner som är tilltalande för en själv. Peterson skriver att ”Om du lurar dig själv, om du far med osanning, om du lever en lögn, försvagar du din karaktär”. Detta är något utmärkande för den som lever i förfalskningens tecken: det fungerar så länge inget kommer och slår hål på bubblan. Men en livslögn kan givetvis raseras, risken finns ständigt även om det ligger i livslögnens natur att vara djupt förankrad.

Lever vi alla i förfalskade föreställningar?

Ett citat angående livslögn som ofta upprepas är det som sägs av en av karaktärerna i Henrik Ibsens pjäs Vildanden: ”Tar ni livslögnen från en genomsnittsmänniska tar ni lyckan från honom på samma gång.”

”Genomsnittsmänniska” ska förmodligen här tolkas som en person vars inre drivkrafter inte är stora nog för att fylla livet med innehåll och därför behöver komplettera det med inbillat stoff.

Vi tenderar att kompensera. Därför frammanar vi önskebilder när saker inte är som vi velat och vi försöker ibland intala oss att de i själva verket är som vi föredrar. Men så länge detta inte sker i en oproportionell skala uppfyller det inte kriterierna för en livslögn. Kriterierna är som ofta något flytande då det inte med exakthet kan dras en gräns där önsketänkande med inslag av självbedrägeri övergår i utbrett självbedrägeri som växer till en livslögn.

Källor

• Peterson, Jordan B. (2019), 12 livsregler: ett motgift mot kaos (övers. Helena Sjöstrand Svenn)
• Ibsen, Henrik (1884), Vildanden (övers. Klas Östergren)

Artikel publicerad: 2025.08.24
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar