Varför vi skvallrar

Om skvallrets tänkbara roll i uppkomsten av språket.

Skvaller ses av de flesta som nedrivande och fientligt, särskilt då skvallret är förknippat med baktalande om andra. Skvaller kan dock ha spelat en central roll för utvecklandet av språket och kanske kan rentav språket kan ha uppstått från skvaller.

Den traditionella beskrivningen av språkets uppkomst utgår från att primitiv kommunikation uppstod för att beskriva saker, ungefär som varningsläten hos vissa djurarter. Den så kallade skvallerteorin som framfördes av psykologen Robin Dunbar däremot utgår från att språkets tidigaste funktion inte var informativ utan social. Språket användes enligt Dumbar inte ursprungligen som kommunikation utan för att stärka sociala band. Den informativa funktionen skulle uppstått först senare som en vidareutveckling av den sociala.

Dunbar jämför med schimpanser som putsar varandra för att avlägsna parasiter, vilket på köpet stärker de sociala banden. Detta ägnar de sig åt enligt observationer upp till 20 % av tiden. Men schimpanser lever i grupper som sällan är större än 30–50 individer och om grupperna skulle öka till över 100 individer (antal som var vanliga för den tidiga människan), skulle det krävas att de ägnade sig åt pustning av varandra cirka 40 % av tiden. Det hade försvårat livsförhållandena då det troligen blivit för knappt med tid till skaffa föda och andra nödvändiga göromål.

Men genom att utbyta ord i stället för beröring kunde de sociala banden upprätthållas även i större grupper då utbyte av ord – i form av skvaller – kunde ske mellan mer än två individer åt gången. Dessutom kunde händerna frigöras genom att munnen tog över. Termen Dunbar använder är ”vocal gromming” som på svenska ordagrant blir ”vokal putsning”, men en mer beskrivande översättning är något i stil med språklig social bindning. Det vill säga i stället för att putsa en annans päls används skvaller och småprat för att stärka de sociala banden.

Skvaller och småprat kan enligt teorin bland annat bidragit med att sprida information inom stora grupper om vilka som var pålitliga. Även om vi karaktäriserar skvaller som spridning av negativ information om andra kan det varit konstruktivt då fler fick veta vilka som inte vara att lita på (fastän det lär funnits inslag av missbedömningar var det förmodligen långt bättre än ingen information alls).

Ett stöd som framförts för Dunbars skvallerteori är att språket generellt stöder strukturer som utgör berättande funktioner snarare än ren informationsöverföring. Kritik har också framförts och bland annat har den pekat på att småprat inte har förmåga att stärka sociala band och skapa djup samhörighet på samma sätt som putsning av päls då det inte kräver samma nivå av engagemang.

Källor

• Gärdenfors, Peter (2000), Hur Homo blev sapiens
• Wikipedia.org, "Grooming, Gossip and the Evolution of Language", hämtat 2026-02-12 från https://en.wikipedia.org/wiki/Grooming,_Gossip_and_the_Evolution_of_Language

Artikel publicerad: 2026.09.12
Författare: Oskar Strandberg