Behaviorism

Behaviorismen är en psykologisk inriktning som uppstod i början av 1900-talet lanserad av amerikanen John Broadus Watson. Det är ett psykologiskt perspektiv som gäller studiet av det yttre beteendet där miljön och inte arvet sätts i fokus.

Miljön avgör egenskaperna och det fortsatta beteendet

Enligt ett behavioristiskt synsätt är människan från början inte predestinerad av biologiska faktorer i någon högre grad (somliga behaviorister tillbakavisar helt det biologiska inflytandet), utan kommer förlänas egenskaper genom sina erfarenheter och påverkan från omgivningen.

När det gäller vad som styr människornas beteenden är det i grunden en uppdelning mellan belöningar och bestraffningar. Positiva erfarenheter kommer leda till att individer upprepar handlingen och vice versa med negativa erfarenheter.

Många behaviorister är därför inte intresserade av personligheten när det gäller beteendet utan anser den yttre miljön utgör orsakerna till beteendens upphov. Beteendet ses utifrån detta perspektiv som responsstimulus, där stimulis är miljöpåverkan. 

Till skillnad från till exempel psykoanalysen är behaviorismens förutsägelser betydligt mer lämpade för att testas genom experiment. Ett experiment som bedrivits i stor skala och rönt stort intresse är teorin om inlärning genom betingning. Genom att utsätta den som deltar i experimentet för yttre miljöpåverkan har det kunnat fastställas att endast miljön i sig alternativt stimulering, eller både och, kunnat ändra på vanor hos den som deltagit i experimentet.

Ett sådant experiment utfördes med en pojke som inte tidigare uppvisat någon rädsla för möss, men däremot för starka ljud. Genom att tilldela möss associationer, i detta fall starka ljud, uppvisade pojken småningom rädsla för möss. Detta är ett exempel på inlärning genom betingning i vilken rädslan blir betingad respons på musen. En evolutionärbiologisk förklaring till denna reaktion är att människan mycket väl kunde ha nytta av att uppleva rädsla genom associationer, till exempel djungel (association) – rovdjur (fara).

Kognitiv behaviorism

Det har gjorts försök att sammanlänka behaviorismen och kognitivismen. Denna utveckling började märkas på 1970-talet och en av de tongivande psykologerna var kanadensaren Albert Bandura.

I stället för att vårt beteende blott är responser på yttre stimuli menade Bandura att även kognitiva processer ingår i beteendet. Förutom miljön borde även påverkan från vad vi samlat i vårt minne vägas in och att detta i sin tur kan göra vårt beteende mer aktivt. Detta kan ta form dels genom att vi själva tillåts påverka vår inlärning med vårt eget tänkande, dels att genom observationer av andras beteende kan lära oss saker om vår omgivning.

Bland annat kommer man agera efter ett invant mönster beroende på om belöning och vällust skapats genom beteendet samt ta efter andras beteende om dessa upplevs positiva, vilka då bildar mönster för personen. Vidare menar Bandura att vi kan bearbeta den stimuli vi mottar och på så sätt i viss mån kontrollera vårt beteende. Inre förstärkningar som kommer av att vi mottar vällust inför vissa handlanden i situationer kan leda till att inre förstärkningar kan överskugga yttre stimuli.

Källor

Artikel publicerad: 2015.10.10
Författare: Psykologisktvetande.se