Hur vi skapar mening i tillvaron

mänsklig silhuett framför himlenVi människor styrs i hög grad av tron på en sorts mening i tillvaron. En del sätter sin tillit till denna mening som en i livet förefintlig essens. Frågan är dock hur mycket mening vi kan räkna med.

Meningen vi uppfattar i tillvaron är i hög grad styrd av ett särskilt förhållande till våra förväntningar. Om tillvaron ska ha någon mening måste det finnas något som väntar bakom hörnet – annars behöver vi inte gå gatan framåt (eftersom detta blott är en liknelse finns det heller inget värde i form av den motion det ger).

Meningen med livet, en fråga med undanglidande svar

Den välkände psykologen Viktor Frankl som överlevde Auschwitz menar inte bara att meningen med livet skiftar mellan individer utan också från en dag till en annan.

Vad är meningen med livet? är en återkommande fråga hos människan och inte utan anledning. Den återspeglar värdet vi kan extrahera ur vår existens och vad värre är – den tycks inte ha något givet svar.

Den som söker efter ett universellt svar på frågan om meningen med livet kommer troligtvis gå lottlös eller så kommer denne hitta ett svar som på individuell nivå tycks rimligt, men som inte kommer te sig tillfredsställande för alla. Svaret måste förmodligen avgränsas till en subjektiv nivå.

Den välkände psykologen Viktor Frankl som överlevde Auschwitz menar inte bara att meningen med livet skiftar mellan individer utan också från en dag till en annan. Frankl lanserade ett nytt psykologiskt perspektiv som han benämnde "logoterapi" och som inriktade sig på människans strävan efter mening (logo är ett grekiskt ord som bland annat betyder "mening"). I Logoterapins grundbegrepp beskriver Frankl sökandet efter mening som "en primär kraft" hos människan och inte underordnad driftrelaterade instinkter. Han påminner om det unika hos människan och hur hon saknar de "animala instinkter på vilka djurens beteende bygger och genom vilka dess existens tryggas". Människan handlar inte utifrån instinkter utan måste göra val. Det är förmodligen någonstans här som frågan om meningen med livet och tillvaron uppstår: eftersom vi har egna val behöver vi upptäcka några övergripande ändamål åt dessa val, något "varför?".

Avsaknad av mening kallar Frankl "existentiell frustration", enligt Frankl som vidare menar att problemet att finna en mening kan ha sin naturliga förklaring då det kanske är först vid livets slut som vi lyckas uppfatta bitarna som gav vårt liv meningsfullhet.

Förlorad mening

Vi kan fortsätta framåt i livet mot nya mål, men vissa saker har ett förstahandsvärde som inte kan uppnås en andra gång.

Till följd av att vi styrs av förväntningar och att dessa upprätthåller meningsskikt i tillvaron har livet på samma gång en förmåga att förlora i mening. Om meningen är att växa upp, förälska sig och bilda familj är det om inte annat svårt att växa upp två gånger. Vi kan fortsätta framåt i livet mot nya mål, men vissa saker har ett förstahandsvärde som inte kan uppnås en andra gång.

Barndomen står i stark kontrast till det vuxna livet. Till exempel har barnet länge ingen uppfattning om döden medan den vuxne måste göra avskrivningar inför framtiden genom denna vetskap. Det vi bygger upp måste omsider tyna bort hur strålande det i förstone än verkar och det som har en begränsad tidslängd måste förlora i mening (det går förstås även att argumentera i motsatt riktning: att en obegränsad tidslängd förlorar i mening).

När den vuxne blir äldre kan en ytterligare åtstramning kring tanken på det meningsfyllda livet infinna sig och något som sker i takt med den reducering av mångfald en del erfar. Den bedagade inrättar i regel sitt liv i mindre komplexa mönster än vad skedde i yngre år.

Uppfunnen mening

Känslan av en i livet inneboende mening må vara en illusion, men upprätthålls inte desto mindre genom impulser i nuet, genom planer inför framtiden och genom bedårande minnen. Den mångskiftande tillvaron bidrar till en känsla av högre ändamål och undanskymmer en latent vilande tomhet.

Människor har ett starkt behov av mening och inställer sig inte meningen av sig självt får den uppfinnas. En del låter sig uppfyllas av sitt arbete. Arbetets uppgifter och dess medföljande ansvar skapar en identitet som för många blir något meningsskapande.

Om ett arbete som ofta bestäms av någon annan kan tillskrivas autentiskt meningsskapande (vad nu detta innebär) kan å andra diskuteras. Många arbetsrutiner tycks inte stå i samklang med kriterierna för vad som brukar räknas till livsförverkligandets komponenter. Det handlar antagligen i högre grad om ett identitetsskapande som omärkligt tar över andra livsmål eller agerar substitut för avsaknaden av ett. Man får inte glömma hur människan fungerar: hon blir i mycket det hon gör.

Substantiell mening

Fastän livet kanske inte har någon mening på ett annat plan än det inbillade kan vi ändå ingå i meningsfulla aktiviteter och upptas av stundens händelser.

Med substantiell mening åsyftas här kort och gott något som ger livet mening på enskild nivå (och inte tillerkännandet av en förefintlig universell mening). En eftersträvan av sådan art står i genklang med vad som är realistiskt att uppnå i livet. Att bilda familj kan räknas hit, men också att ge sig ut på längre resor eller att uppnå en inre utveckling.

Meningen kan vara konstruerad genom de roller vi intar i vårt liv: familjeroll, arbetsroll med flera. Familj och andra sociala kontakter skapar förankringar med något utanför oss själva och här utgör samhörighet mening.

Fastän livet kanske inte har någon mening på ett annat plan än det inbillade kan vi ändå ingå i meningsfulla aktiviteter och upptas av stundens händelser (att tillfogas kan det vi ibland kallar för ”livsuppgift” som förvisso utgör ett specifikt meningsskapande över lång tid och där mycket hängivenhet kan ingå).

Eftersom det är svårt – eller kanske omöjligt – att påvisa en på förhand given mening är det kanske just skapandet av meningsfulla aktiviteter som är det väsentliga i jakten på mening. Filosofen Albert Camus stödjer osäkerheten i frågan: ”Jag vet inte om denna värld har en mening utöver sig själv. Men jag vet att jag inte känner till en sådan och att det för ögonblicket är omöjligt för mig att lära känna den.”

Nästa artikel: Valfrihetens vånda

Källor

  • Frankl, Viktor, Livet måste ha mening 2006 (3e uppl. övers. Margareta Edgardh)
  • Camus, Albert, Myten om Sisyfos 2004 (3e uppl. övers. Gunnar Brandell och Bengt John)
  • Bilden ovan är en modifiering av ett fotografi av Meiying Ng

Artikel publicerad: 2016.01.02
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar