Hypokondri

Vi är alla i någon mening uttolkare av våra kroppssignaler. En del tenderar att vara extra uppmärksamma och tolka dem på mer kritiska sätt. Det senare karaktäriserar en hypokondrisk läggning.

Ordet hypokondri innebär en sjuklig rädsla för sjukdom och härstammar från grekiskan där de två ordleden hypo och kondri kan översättas till ´under´ och ´hjärtgrop´ (det första ordledet kommer sig av att sjukdomen förr ansåg stamma från underlivet).

När stimuli från insidan hamnar i fokus

Upptagenhet kring kroppens signaler och vad de kan tyda på i former av hälsostatus är ofta kopplad till vissa personlighetsdrag.

Att varsebli stimuli inifrån (dvs. från den egna kroppen) heter med en psykologisk fackterm interoception. Vi har förmågan att motta signaler från vår egen kropp och somliga av oss är mer benägna att dra slutsatser som innefattar tillstånd av fara.

Upptagenhet kring kroppens signaler och vad de kan tyda på i former av hälsostatus är ofta kopplad till vissa personlighetsdrag. Överdriven känslighet för signaler från den egna kroppen märks särskilt hos personer som är sensibla i sin natur och eventuellt neurotiskt lagda. Hypokondrikerns syn på sin hälsostatus fattas i hög grad efter subjektiva bedömningar där överdrivet fokus på faror råder. I boken Ditt inre liv skriver Mats Lekander, professor i psykologi med inriktning på neurovetenskap: ”Maskineriet för gissningar om det egna kroppsliga tillståndet finns där på plats, och det utnyttjas även för att uppleva, spekulera i eller gissa oss fram till vårt aktuella hälsotillstånd”.

Lekander pekar också på det omvända. Att uppmärksamhet mot den egna kroppen är en del av kroppens försvarssystem som ska alarmera när något inte är som det ska. Troligtvis är det så att inflammation i kroppen bidrar till att vi ägnar kroppen mer uppmärksamhet som reaktion på eventuellt sjukdom. Uppmärksamhet inåt behöver alltså inte vara tecken på sjukdomsångest och att helt nonchalera kroppen är förstås inte önskvärt. Frågan är när uppmärksamheten övergår till något sjukligt och inte längre är motiverad av försämrat hälsotillstånd.

Mildra hypokondri

För att bota eller åtminstone mildra hypokondri används kognitiv beteendeterapi ofta med positiva effekter.

När det subjektiva får fritt spelrum att ägna sig åt spekulationer är det inte särskilt svårt att finna negativa scenarier gällande den egna kroppen med tanke på vilken komplex apparat det är. Att sätta samman signaler från kroppen med potentiella onormala tillstånd är det som föder den hypokondriska tankeaktiviteten.

För att bota eller åtminstone mildra hypokondri används kognitiv beteendeterapi ofta med positiva resultat. I terapin används metoder för att rikta uppmärksamheten utåt i stället för inåt. Mats Lekander skriver att ”man vill inrikta uppmärksamheten på beteenden som är belönande på länge sikt även om kroppen säger emot, och lära sig acceptera kroppsliga symptom så att de inte ska verka handikappande genom att stå i vägen för andra aktiviteter”. Detta kan ske genom” att tillskriva smärtsignalen ett lägre farovärde” och därigenom minska obehaget från kroppskänslorna.

Ibland kan det alltså hjälpa att konfrontera de symptom som står för oron i stället för att undvika situationer där man tror de kommer uppträda. Till exempel gäller detta i fall där den drabbade minskat sin fysiska aktivitet i rädsla för värk.

Samhället utgör ytterligare en faktor för vår upplevda hälsa. I samhällen med stort fokus på hälsa och nyttiga livsstilar ökar människors fokus på den egna hälsan. När medier ständigt delger hur livsfarligt stress kan vara och hur många olika cancerformer det finns är det svårt att värja sig för tankar inåt mot den egna kroppen.

Att inte ägna sig för mycket år det som ovan beskrevs som interoception utan i stället försöka rikta sin uppmärksamhet bort från den egna kroppen är i det närmaste en förutsättning för att oron ska skingras. 

Så kallad sjukdomsinsikt är en god grund att stå på då beteendet ska försöka ändras. Många med hypokondrisk läggning har själva insikt i det. En sådan hypokondriker vill inte tas på allvar när han förklarar sin sjukdomsmisstanke, han vill att läkaren beskedligt slätar över hans befaranden och säger att det handlar om något fullt normalt (förutsatt att denna har tilltro till läkarens kompetens). Det är de konkreta sambanden den hypokondriska räds inför och vid det lugnande beskedet att sjukdomen är inbillad mottas det med lättnad – det är bättre att vara hypokondrisk än sjuk på riktigt.

Hypokondri kan också yttras i att den som söker för en sjukdom inte vill acceptera läkarens utlåtande om att ingen verklig hälsofara föreligger. Dessa fall är värre då hypokondrikern inte får sin oro stillad.

Ju mer av fantasierna som kan utbytas mot negligerande, desto bättre för den vars sjukdom endast består av inbillning. Detta kan vara lättare sagt än gjort och som berörts i artikeln finns kognitiv beteendeterapi, vilket kan vara en åtgärd om de egna försöken att komma till rätta med sjukdomsångesten inte lyckas.

Källor

  • Lekander, Mats (2017) Ditt inre liv

Artikel publicerad: 2020.07.12
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar