Vårt minne och hur det fungerar

Hjärna och sifferserieMinnena består av nervceller som binds ihop av synapser till kretsar eller kopplingar i hjärnan. Ju mer information som anländer till hjärnan, desto fler kopplingar sker mellan hjärncellerna. Kopplingarna är inte permanenta och som de flesta vet kan det vara svårt att återkalla vissa minnen.

Exakt hur minnen lagras i hjärnan är dock något som forskningen ännu inte kan besvara. Det finns två disparata teorier. Den ena menar att representationer av ett specifikt minne sparas i neuroner kollektivt och fördelat på kanske miljontals nervceller (det finns över 100 miljarder minnesceller i hjärnan). Den andra teorin menar att ett mindre antal neuron, kanske några tusentals tillsammans bildar representationer av en minnesbild. Den senare teorin har förordats alltmer på senare tid baserat på nödvändigheten att minnen behöver vara samlade på en mindre mängd neuron för att understödja kvicka associationer.

Fyra sorters minnen

Inom hjärnforskningen talar man om fyra sorters minnen:

  1. Det episodiska minnet som består av minnen från tidigare händelser, allt från några timmar till flera år tillbaka, i vederbörandes liv. Detta minne färgas av subjektiva inslag och kan ofta leda till specifika associationer. Vi glömmer det mesta från det episodiska minnet, till exempel vad vi gjorde för exakt en månad sedan.
  2. Procedurminnet som utgår från våra inlärda motoriska och intellektuella färdigheter, till exempel som att kunna cykla eller köra bil.
  3. Det semantiska minnet som hanterar språk och abstraktioner. I det som ibland förenklat kallas faktaminnet finns kunskaper som vi lärt oss utöver sådant som vanligtvis tilldrar sig i våra liv, till exempel vetande från läsning och undervisning.
  4. Det perceptuella minnet som underlättar igenkänning av föremål runt omkring oss.

Så vårt minne består av sådant vi behöver erinra oss (t.ex. vilket dag det var vi skulle tvätta), utvecklade erfarenheter som vi använder för att klara av vanliga uppgifter (t.ex. hur vi kör bil) samt abstrakt kunskap inklusive språkkunskaper för att kunna tala och skriva.

Något som vi alla är varse om är minnets föränderlighet. En del bevaras medan annat förskingras samtidigt som ny information lagras. Saker som påverkar varaktigheten hos minnen som lagras är hur de tillkom, hur ofta de återkallas samt dess ålder.

Styrkan på minnen – repetition, känslor och intresse

Minnet är centralt när det gäller att lära sig nya saker. Hur väl vi lyckas med detta beror dels på inlärningskapacitet, dels på motivation och intresse samt även hur väl vi sedan underhåller – genom repetition – det inlärda.

Repetition är en fundamental del av memoreringens metodik. Kopplingarna i hjärnan förstärks av repetition som på så sätt underlättar bestående minnen.

Det har hävdats att än viktigare än repetition för minnens styrka är vad vi känner inför något och hurdant intresse vi har för informationen.

Starka upplevelser i emotionellt hänseende kommer ofta finnas kvar länge i vårt minne. Extra seglivade i våra hjärnarkiv är därför erfarenheter från glädjerika stunder och sorgfulla händelser. Det har fastslagits att av alla våra känslor är förnedringen den som bäst bevarar en erfarenhet i minnet.

Det finns logiskt nog även ett samband kring vårt intresse för något och vad vi senare minns av det. När något tilldrar sig vårt intresse ökar samtidigt vår uppmärksamhet. Även anmärkningsvärda händelser kommer rimligtvis ha förtur när det gäller att väcka vårt intresse. En typisk bilresa till jobbet har liten chans att överleva länge i vårt episodiska minne medan vi förmodligen kan minnas detaljer från den första flygresan.

Återkallning och förvrängning

Vi tenderar att färga våra minnen genom att förstärka och förminska enskildheter, det kan till exempel vara att vi idealiserar ett tidigare stadium i jämförelse med det rådande.

Fastän repetition stärker minnen har studier visat att återkallning av minnen samtidigt kan leda till att de förvrängs. Ett minne vi återkallar många gånger kan därför i takt med att det ”begagnas” bli mindre korrekt än det ursprungliga. Detta beror snarare på psykologiska faktorer än tillkortakommande hos nervcellerna: vi tenderar att färga våra minnen genom att förstärka och förminska enskildheter, det kan till exempel vara att vi idealiserar ett tidigare stadium i jämförelse med det rådande. Det väl nyttjade uttrycket ”det var bättre förr” är en schablonbild av detta fenomen.

Minnens innehåll överlag står i förbindelse med vad vi anser om saker, vilka attityder vi har, vad vår kulturella bakgrund är etcetera. Vårt minne är med andra ord en del av vår världsuppfattning och därför är det fullt naturligt med minnets subjektiva inslag.

Det finns även andra orsaker som styr vår minnesinnehåll. Av evolutionära skäl tycks vi ha lättare att komma ihåg negativa minnen, det vill säga obehagliga upplevelser, än positiva minnen. Teorin om varför det förhåller sig så är att vi varit hjälpta av denna snedvridning då det en gång i tiden var mest väsentligt för vår överlevnad att hålla reda på sådant som kunde vara förknippat med fara.

Visuellt och auditivt minne

Vi minns ofta genom synen eller hörseln och på individnivå är i regel det ena sinnet bättre när det gäller minneslagring. Det kan vara en fördel att lära sig ifall det visuella (synen) eller det auditiva (hörseln) minnet fungerar bäst eftersom vi ibland kan välja hur vi mottar information. Den med ett gott visuellt minne kan memorera information bättre genom att nedteckna eller betrakta den medan den med ett gott auditivt minne kan lära sig effektivast genom att upprepa den högt för sig själv.

Det finns också en mängd minnestekniker, så kallad mnemoteknik, för att lära sig komma ihåg saker. En vanlig metod är att associera en sak med något annat för att ge det mening och därför lättare kunna memorera. En annan simpel minnesteknik kan vara att sortera informationen genom att till exempel dela upp en sifferserie i flera enheter – det är betydligt lättare att memorera 365 677 865 än 365677865.

Korttidsminne och långtidsminne

Vårt minne fungerar selektivt och det mesta av informationen hamnar aldrig där långvarigt utan registreras bara snabbt utan att ”tas in”.

Vidare skiljer man på korttids- och långtidsminne. Korttidsminnet, som ibland kallas arbetsminnet, är det som tar emot omedelbar information utan möjlighet till bearbetning. Långtidsminnet består av minnen som bearbetats och sedan lagrats.

Att bearbeta information är essentiellt för att vi ska komma ihåg det en längre tid framöver. Om du till exempel får en vägbeskrivning med många uppgifter på en gång är risken stor att du bara någon minut senare har glömt det mesta. Anledningen är inte ett dåligt minne utan att du aldrig fick chansen att bearbeta varje uppgift för sig innan arbetsminnet belastades med nästa.

Seriepositionseffekten, benämnt så av psykologen Hermann Ebbinghaus, anger att det som befinner sig i början och slutet av en informationskedja är lättare att komma ihåg. Om vi till exempel försöker memorera en sifferföljd genom att läsa den en gång för oss själva kommer de första och sista siffrorna mer troligt stanna kvar i minnet. De första kunde bearbetas i långtidsminnet medan de sista siffrorna fortfarande är kvar i arbetsminnet.

Med hjälp av långtidsminnet kan vi minnas långt tillbaka. Hjärnans utveckling sätter dock gränser för hur långt tillbaka en person kan minnas av sitt liv; under det första levnadsåret är hippocampus ännu outvecklad och därför är det sällsynt med minnen så långt tillbaka.

Även om vår förmåga att lagra minnen är stor saknar vi kapacitet att behålla all information vi momentant uppfångar. Vårt minne fungerar selektivt och det mesta av informationen hamnar aldrig där långvarigt utan registreras bara snabbt utan att ”tas in”. Då minnet kräver en viss process innan det lagrar något som senare kan återkallas hamnar bara en bråkdel av allt vi erfar i minnet. Om du till exempel vandrar genom en storstad kommer din blicka svepa över en mängd människor och byggnader, men föga kan du en stund senare återskapa för din inre blick.

Barn och vuxna

Minnet skiljer sig hos barn och vuxna. Barns hjärnor är särskilt mottagliga för språk, men med tiden blir hjärnan mer inriktad på andra områden och de områden som kunde användas för språkinlärning övergår till att nyttjas för annat.

Som nämndes ovan är känslor en komponent i minneslagringen. När vi är barn tenderar mer känslor vara inblandade i våra erfarenheter och därför kan vi ibland erinra oss saker från barndomen bättre än andra senare upplevelser. Som vuxna utlöser händelser i regel mindre känslor eftersom vi uppnått en rutin inför dessa.

Åldrandet är förknippat med reducerad minneskapacitet. Det finns dock forskning som tillbakavisar att minnet försämras med åldern rent generellt. Denna forskning hävdar att vad som sker är att minnet blir långsammare med tiden, men inte på grund av nedsatt kapacitet utan på grund av den digra lagring av minnen som ackumulerats. Att minnet bevaras under åldrandet förutsätter att hjärnan förblir stimulerad med mentala utmaningar.

I den stora svenska longitudinella studien Betula kunde det dock bekräftas att det episodiska minnet statistiskt sett börjar försämras i 60-årsåldern, något också tidigare mindre studier pekat på.

Gränsen för det mänskliga minnet

Det finns exempel på personer med exceptionell förmåga att lagra information. Ett sätt är att träna sig till förmågan, det går definitivt att förbättra sig på området.

Det finns också sällsynta fall med personer som utan medveten ansträngning lagrat händelser från varje dag i sitt liv och vid en fråga kan rekapituelara detta. En person som blev en mindre celebritet på grund av myriader cerebrala minnesanteckningar från sitt liv var Jill Price. Hennes enastående minne rymde detaljer från alla dagar i hennes liv från elva års ålder. Fenomenet kallas Highly superior autobiographical memory (HSAM).

Den oundvikliga responsen på minneshopning – glömskan

Jill Price är ett märkligt undantag. I vanliga fall är vårt minne dynamiskt och minnen som förblir inaktiva under en lång tid kommer till slut inte vara tillgängliga för oss. Det vi en gång lagt på minnet, men som en dag inte längre finns där är sådant vi glömmer. Även glömskans process är dynamisk och ickelinjär. En del glömmer vi permanent medan annat bara tycks vara ”på vift” för att senare hitta hem igen.

Våra minnen bistår oss ändå för det mesta tillräckligt, de är en vägvisare i tillvaron, och som bakgrund för våra tankar och känslor formar dem oss även.

Nästa artikel: Inlärning och glömska

Källor

  • Nyberg, Lars; Nilsson, Lars-Göran och Letmark, Peter (2016), Det åldrande minnet
  • MacGaugh, James L. och LePort, Aurora, Scientific American February 2014, ”Remembrance of All Things Past”
  • Quiroga, Rodrigo Quian; Fried, Itzhak och Koch, Christof, Scientific American February 2013, ”Brain Cells for Grandmother”
  • Powell, Michael, Minnesträning (övers. Svante Skoglund)

Artikel publicerad: 2017.08.31
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar