Mani

Maniska tillstånd och hypomani.

Mani är den andra polen till depression och dess motsats i flera avseenden. Det maniska tillståndet kännetecknas av ett överdrivet upprymt stämningsläge som i vissa fall kan övergå i irritation och aggression. Mani behandlas ofta med litium. Ibland i kombination med antipsykotiska läkemedel vid behov.

Personer i maniskt tillstånd är betydligt mer aktiva än andra och de sover mindre. De har god självkänsla och deras tankeförmåga är kvickare än normalt. Intresset för det sociala är stort och som ett led i detta brukar de sociala kontakterna tillta. Den som är manisk har förmåga att hålla många kontakter igång. Den maniska kan framstå som socialt kompetent och behaglig att umgås med då denne är generös och intresserad av sina medmänniskor. Samtidigt kan det sociala intresset ha hämningslösa sidor då personen kan framstå som besvärande och påträngande samt utelämnande.

Det finns även destruktiva beteenden med i bilden. I det maniska tillståndet förekommer att den drabbade köper en mängd saker utan större omsorg om sin egen ekonomi.

I fall där det maniska tillståndet är en episod som växelverkar med ett depressivt tillstånd, vilket gäller för bipolära personer, kommer den maniska perioden trappas upp innan energin är förbrukad och det maniska tillståndet växlar till ett depressivt. Ett sådant upptrappat maniskt tillstånd kan bland annat innefatta vanföreställningar.

En mildare form av maniskt tillstånd betecknas hypomani. Det hypomaniska tillståndet är inte lika tydligt inför omgivningen och personen själv behöver sällan märka av några påtagliga problem att fungera i det sociala och arbetslivet. Inom kreativa yrken kan hypomanin vara märkbart välgörande för den kreativa förmågan.

Artikel publicerad: 2023.09.09
Författare: Psykologisktvetande.se