Former av depressioner och dess orsaker

Depression kan betraktas som en försvårad nedstämdhet. I sin lindrigare form är den relativt snabbt övergående, men den kan också bestå under långa perioder och då övergå i ett sjukdomstillstånd.

Att fler kvinnor än män är depressiva visas i statistiken, men det kan delvis bero på att kvinnor mer villigt erkänner att de är deprimerade och är mer benägna att uppsöka vård (det är överhuvudtaget vanligt att den som drabbas i inledningsfasen väljer att förneka sjukdomstillståndet). På grund av problemet att fastställa och definiera depressioner varierar siffrorna mellan olika studier, men någonstans runt 25 % (kvinnor) och 15 % (män) genomgår någon längre depression under livet.

Normal nedstämdhet och kronisk depression

Alla har ett skiftande humör inklusive perioder där man emellanåt känner sig nedstämd. Det kan bero på yttre omständighet eller orsakat av någon form av leda. Så länge det rör sig om övergående tillstånd är dem inte att beteckna som ett psykiskt problem. Men för personer som upplever dessa tillstånd regelbundet och utan specifika orsaker är det fråga om en kronisk depression, vilken har en djupare psykologisk och fysiologisk orsak.

Att kronisk depression har beröringspunkter med tillstånd som vi alla drabbas av ibland har gjort att tillståndet kan misstolkas eller bagatelliseras. Faktumet att vara deprimerad resulterat i det förmildrade ”deppig” har också bidraget till att många avskriver den patologiska sidan där den drabbade kan känna sig fullständigt förlamad av sitt depressiva tillstånd.

Reaktiv och klinisk depression

Reaktiv depression kallas en depression med en specifik händelse som upphov. En depression av detta slag kan till exempel utlösas av en ovanligt påfrestande separation.

Den reaktiva formen är lindrigare än den kliniska depressionen. I denna förekommer tankestörningar tillsammans med svåruthärdliga känslor, vilket bidrar till att den är långvarig och svår att ta sig ur.

Bipolär depression

Bipolär sjukdom har blivit den vedertagna termen på den psykiska åkomma som tidigare kallades manodepressivitet. Den drabbade pendlar mellan olika tillstånd där de mest tydliga är maniskt och depressivt tillstånd. Bipolär depression skiljer sig från unipolär depression som saknar de maniska faserna.

Det maniska tillståndet kan utlösas av någon stressfaktor i omgivningen såsom uppbrott ur relation eller att förlora jobbet. Det kan först vara då som den drabbade inser (ofta i samband med att ha fått en diagnos) att denne har sjukdomen.

Den maniska fasen kännetecknas av att personen är överdrivet aktiv och mycket socialt utåtriktad. I detta kan ingå överilat beteende som impulsiva inköp och orealistiska planer inför framtiden. Självförtroendet ökar och även prestationen: personen kan upplevas som ovanligt kreativ och intelligent. Den maniska känner sig och kan uppfattas som positiv och uppåt, men det hyperaktiva tillståndet bränner småningom slut på energin och det blir en kollaps som mynnar ut i nedstämdhet och passivitet.

Cirka en procent av befolkningen drabbas (män och kvinnor i likartad utsträckning), vilket fått den att kallas ”folksjukdom”. Bipolär sjukdom är obotlig, men kan delvis behandlas genom medicin, vanligt är litium, som dämpar de maniska sidorna.

Definition

Att beskriva ett depressivt tillstånd är inte enkelt. I boken Ett synligt mörker konstateras detta av författaren William Styron som använder formuleringar som ”gåtfullt smärtsam”, ”undflyende i sitt sätt att uppenbaras” och ”nära nog trotsar beskrivning”.

Enligt psykoanalysen kan depression bero på bortträngda aggressiva impulser som i stället riktas mot en själv och bli en utlösande faktor.

Depression (som är ett patologiskt tillstånd) ska hållas isär från sorg (vilket är ett naturligt tillstånd). Ett citat av Sigmund Freud ger en åtskillnad: ”Vid sorgen är det världen som blivit fattig och tom, vid melankoli är det jaget självt”.

Arv, biologi och miljö

En depression har som regel flera av dessa faktorer som grund.

Ärftliga faktorer

Studier har visat att anlaget för depression kan gå vidare genom släktled. Alltså är arv en faktor för utbrott av depressioner. 

Biologiska faktorer

De vanligaste orsaksförklaringarna är annars kopplade till det biologiska (vilket förstås inte utesluter ärftliga samband) med depression som relaterad till biokemiska processer i hjärnan. Vanligt är att tillskriva depressionstillståndet som beroende på brist av substanser såsom noradrenalin och serotonin. Behandlingsmetoder med anti-depressiva mediciner reflekterar betoningen av sådana orsaker.

Forskningen känner sedan 1970-talet till samband mellan depression och överaktivitet av stresshormoner. Senare har det även upptäckts att denna överaktivitet kan vara ett resultat av trauman från barndomen och att stresshormoner sedan permanentats.

Miljömässiga faktorer

Miljömässiga faktorer kan bottna i att den drabbade känner sig mindre uppskattad av sin omgivning samt existentiella tankegångar som röjer tvivel om livets meningsfullhet. En delorsak som kan ligga bakom är självhat.

Ofta finns det i någon grad yttre saker som ligger bakom och fungerar som utlösande. I sin självbiografiska bok Ett synligt mörker betonar William Styron att en förlust av något slag alltid är tongivande i en depression. Förlusten kan ha sitt ursprung i en närståendes bortgång (t.ex. förälder i ung ålder) eller att något uppslitande med förlust som utgång skett senare (t.ex. att en livspartner lämnat en). Det kan också röra sig om en ålderskris där förlusten består av ens yngre dagar som gått förbi. 

Ett konstaterat samband är det mellan personer med konstnärlig läggning och svåra depressioner. Många kända konstnärer och författare har varit drabbade av svår depression varav Vincent van Gogh, Mark Rothko, Ernest Hemingway, Virginia Woolf, Jack London, Sylvia Plath och Vladimir Majakovskij är några. Att melankoli är ett vanligt förekommande tillstånd hos karaktärer i bland annat dikter och romaner är således ingen tillfällighet.

Källor

• Karlsson, Lars (2012), Psykologins grunder (5e uppl.)
• Styron, William (1992), Ett synligt mörker (övers. Caj Lundgren)

Artikel publicerad: 2022.07.19
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar