Motivation och drivkraft

Faktorerna och målen som styr vår motivation.

väg som går framåtMotivation är att jämställa med vår inre drivkraft, den är också märkbar som faktor för hur vi presterar. Motivation definieras av något som är riktat mot och beroende av något annat. Det är förväntningar inför detta något och vår värdering av det som påverkar motivationsgraden.

Även om motivation kan ses som en inre drivkraft är det förhållanden utanför oss själva som primärt påverkar den. Olika orsaker till motivation och vilka utslag dessa kan få är sedan del i ett större dynamiskt mönster.

Enligt psykologen K.B. Madsens motivationsteori finns fem grupper av motivationer: homeostasteorier (biologiskt styrda motiv), hedonistiska incitamentsteorier (som styrs av lust- och olustframkallade stimuli), kognitiva teorier (intellektuellt styrda motiv), aktivitets-motivationsteorier (som styrs av aktivitetsbehov) och integrationsteorier (enligt vilka olika delar av de andra grupperna samverkar).

Inre och yttre faktorer som styr drivkraften

Vår motivation kan vara närd av både inre och yttre belöningar. Som exempel på inre belöning kan vi ta personen som vill lära sig spela piano eftersom det utgör förverkligandet av en stark önskan. Som exempel på yttre belöning kan vi ta försäljaren vars provisionsstege leder till högre lön ifall x antal varor säljs.

Den yttre motivationen kan ses som mindre äkta och mer känslig för omständigheter. Skulle den morot som finns i exemplet med försäljarens provision försvinna kommer också motivationen att sälja ett visst antal produkter försvinna.

Motivationens livaktighet beror dessutom på hur lätt eller svår vi uppfattar saken. Vad som håller uppe vår motivation är sådant som utmanar oss, men som vi ändå känner att vi kan klara av.

I boken Drivkraft (Drive) pekar författaren Daniel H. Pink på tre drivkrafter. Han pratar om den biologiska drivkraften som den första (vad som bidrar till vår överlevnad och reproduktion) och den drivkraft som styrs av belöningar som den andra (hur vårt beteende alstrar belöningar och ogillande från omgivningen). Den tredje drivkraften gäller i stället den inre tillfredsställelsen, vilken enligt honom ökar alltmer i betydelse för den moderna människan.

Den tredje drivkraften, enligt Pinks terminologi, blir inte minst viktigare inom arbetslivet då rutinmässiga jobb ersätts av mer komplexa. När arbetsuppgifterna blir komplexa med kreativitet som ett återkommande inslag fungerar inte längre den andra drivkraften i form av yttre belöning som motivationsskapande och prestationshöjande. Daniel H. Pink konstaterar att tvärtom mot vad som varit den rådande uppfattningen är ofta belöningar i form av ekonomiska bonusar kontraproduktiva inom arbetslivet. Belöningar som dessa fungerar kortsiktigt, men motverkar på längre sikt sitt syfte (dvs. den anställdes prestation). Om belöningar väl införs måste de dessutom ständigt upprepas annars är ett fall i motivation att vänta då belöningen uteblir. Pink menar att det måste finnas en ekonomisk ersättningsbas för att den anställde överhuvudtaget ska vilja arbeta, men bortom det grundläggande ekonomiska behovet har ytterligare ekonomiska tillägg föga effekt på motivationen. En faktor som däremot har stor betydelse är den lustbetonade. För många uppgifter härskar lusten (eller det som ger en "drive") när det gäller att uppnå drivkraft.

Vad Pink skriver om i boken Drivkraft är inte endast teori utan baserat på exempel hämtat från verkligheten och särskilt från arbetslivet. Det finns flera företag som valt att helt lägga om sin arbetsstruktur och infört självstyrning för personalen. I vilken utsträckning varierar, men vissa företag har gått så långt att de helt låter personalen själva bestämma när de vill arbeta. Det handlar inte längre om att lägga ner en viss arbetstid utan att klara vissa arbetsuppgifter. Det häpnadsväckande är att den minskade kontrollen över de anställda ofta medfört att företagets vinst ökat på grund av att de anställda presterat bättre, något som tillskrivs effekten av självstyrd motivation. Undersökningar har visat att självstyrd motivation bland annat vidgar den abstrakta förståelsen, ger större uthållighet i träning och studier samt minskar utbrändhet.

Den som strävar efter ett mål och kan fortsätta mot detta även under perioder då yttre belöningar uteblir har större chans att i slutändan lyckas.

Vikten av inre motivation för att lyckas

Receptet till att lyckas med något som få andra uppnår har ofta ingredienser av en stark inre och yttre motivation. Inte sällan är det den inre motivationen som utgör den stora delen av drivkraften och det tycks som den formen av motivation är viktigare. Den som strävar efter ett mål och kan fortsätta mot detta även under perioder då yttre belöningar uteblir har större chans att i slutändan lyckas.

Även om en inre motivation tenderar att vara starkare förankrad än en yttre kan även den gå upp i rök. Inte minst misslyckandets effekter på motivationen kan vara förödande. Motivationen är beroende av en vilja att uppnå något, men denna vilja är sällan hur stark som helst. Viljan måste stödjas av känslan att det som är föremålet för viljan är uppnåeligt.

Drivkraften kan därför få sig en törn vid ett misslyckande i att uppnå målet. Ett misslyckande kan medföra en förskjutning i synen på realiserbarheten av målet och föra med sig en reaktion där personen inte längre tycker målet är värt att kämpa för. Styrkan av motivation är ofta avgörande för ifall man framhärdar efter ett bakslag.

Motivation och mål

Det är också därför som uppnådda mål ibland efterföljs av nedslagenhet eftersom motivationen i sig alstrade en sådan positiv drivkraft och förhöjd livskänsla. Även om det uppnådda målet omsattes i belöning måste samtidigt målet försvinna, vilket kan vara problematiskt om detta inte kan ersättas med ett nytt mål.

I den osynliga kompass som motivationen håller upp framför oss pekar pilen mot ett mål. Motivationen är i sig något abstrakt som förhåller sig till ett mål som hunger gör inför en god måltid. Dessa mål är konkreta milstolpar i våra liv som ger dess framfart extra värde. Det är därför som uppnådda mål ibland efterföljs av nedslagenhet eftersom motivationen i sig alstrade en sådan positiv drivkraft och förhöjd livskänsla. Samtidigt som det uppnådda målet omsattes i belöning måste målet försvinna, vilket kan vara problematiskt om detta inte kan ersättas med ett nytt mål.

Man brukar ibland säga att vägen mot målet är viktigare än målet i sig och däri finns en psykologisk logik. Medan målet, slutdestinationen, behövs som meningsskapande åt vägen anger det också punkten för vägens slut. Den tilltro man kände vid annalkandet av målet kommer väl framme bytas ut mot känslan som inträder då man strandat vid vägens ände i motivationens landskap.

Delmål kan fungera annorlunda eftersom de inte anger det definitiva slutet av något utan bara en anhalt på vägen. Effekten av att dessa anhalter uppnås kan snarare vara att skjuta till extra motivation genom belöningen som ett uppnått delmål ger: kvittot på att det långsiktiga målet kommer närmare.

Motivationen som meningsskapande och dess fördrag med harmonin

Motivation är i högsta grad meningsskapande i våra liv. Om man betraktar motivation från ett vitt perspektiv finns det inslag av motivation i det som styr vårt beteende redan när vi vaknar på morgonen. Även om det är någon specifik omständighet – som arbetet eller skolan – som jagar oss upp ur sängen på morgonen finns det en alltid en liten dos motivation (eller brist på motivation) som påverkar hur vi finner oss i det bryska uppvaknandet från en väckarklocka och den viljekraft vi måste uppbåda för att kliva ur sängen.

Den harmoni vi allmänt kan känna har ofta att göra med att vi känner motivation inför något, specifikt eller ospecifikt. Motivation inför enskilda saker påverkar vår lust för livet i allmänhet.

Källor

Artikel publicerad: 2017.03.08
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar