Ansiktsuttryck och leenden

Hur vi kan avläsa känslor genom ansiktsmuskler och olika leenden.

Ansiktsuttryck kan i likhet med kroppsspråk förknippas med känslosignaler. Analyser av ansiktsuttryck har inordnats i det system som kallas Facial Action Coding System (FACS) och inbegriper ansiktsuttryck, huvudrörelser, ögonrörelser och specifika rörelser av ansiktsmuskler. FACS innefattar bland annat 64 så kallade ”action unites”, vilka kan tas del av visuellt via Facial Action Coding System (FACS) – A Visual Guidebook.

Med tanke på de sociala varelser vi är skulle man förmoda att vi var bra på att avläsa ansiktsuttryck. Men i verkliga livet misstar vi oss ofta på andra personers intentioner när vi försöka syna dem utifrån kroppsspråk och ansiktsrörelser. Felet vi gör är att vi utgår från att uttrycken är transparenta, att personens tankar återspeglas i dennes uttryck. Men så är långt ifrån alltid fallet.

Vi tänker oss vidare starka reaktioner som vi förknippar med olika stereotyper, till exempel att någon ”tappar hakan” och gapar stort vid förvåning. Sådana pantomimer hör dock mest till filmens värld. Till skillnad från skådespelare med uttrycksfullheten som yrke är en genomsnittlig människa långt mer tillbakahållen i fråga om ansiktsrörelser.

Leendet

Med ansiktets mimiska muskler kan vi framkalla leenden. Vi vet alla vad ett leende på det stora hela signalerar, men det finns en mängd kategorier: det inställsamma leendet, det urskuldande leendet, det självbelåtna leendet, hånleendet, det gåtfulla och det skälmska leendet är några.

Det finns ”äkta” och ”falska” leenden – när vi ler spontant och när vi ler tillkämpat. Det är inte alltid så lätt att veta vad som är vilket, men ofta är det i ögonen som svaret finns. Medan vi kan dra på mungiporna och visa tänderna är musklerna runt ögonen svårare att kontrollera. I boken Leenden: en fälthandbok heter det att fejkleenden ”stannar antingen kvar för länge eller försvinner abrupt”. Ett äkta leende däremot växer fram gradvis och förblir sedan inte fixerat utan kan förändras något medan det pågår.

Det obrutna leendet

Det finns även förlägna leenden, vilket ofta sker hos personer som har komplex för sitt leende och kanske mer specifikt sina tänder. Hur vi ler och hur ofta påverkar oss som personer. Att vara restriktiv med leenden gör oss ofta mer tillbakahållna i sociala sammanhang. Det obrutna leendet fungerar då som en spärr som gör oss stelare än vi kanske helst önskat.

Ett leende förväntas oftast besvaras av ett leende. När det inte sker brukar det första leendet slockna och personen kommer fråga sig varför gensvaret uteblev. Den som ler, men inte får ett leende tillbaka kommer i många fall betrakta den andre som en sur, högfärdig eller kanske blyg person.

Uteblir leendet när det förväntas kan situationen bli stel och den potentiella samhörigheten infinner sig inte. Leenden kan både initiera en kontakt och få ett samtal att pågå längre.

Leenden gör oss omtyckta och att sakna ett spontant leende är något av ett socialt handikapp. Redan det nyfödda barnet använder leendet till att stärka bandet med sina föräldrar. Det är förstås ingen medveten handling, men det säger något om den grundläggande vikt som ligger i denna särskilda ansiktsmimik. ”Ett barn som ler väcker varma känslor hos omgivningen och får det lättare i livet”, skriver författarna till Leenden: en fälthandbok. Det finns studier som bekräftar att personer som ler mycket i genomsnitt lyckas bättre i livet ifråga om yrkeskarriär och personligt välmående.

Det framtvingade leendet

Att le kan också bli ett krav. Inom vissa yrken kan den anställde uppmanas att le av arbetsgivaren. Hur stränga kraven är varierar förstås, men det kan vara förödande. Om en anställd i mötet med kunder förväntas le hela tiden har det visat sig att det kan påverka dem psykiskt medan de tvingas pressa tillbaka andra känslor. I Leenden: en fälthandbok omtalas detta: ”Att bara le på ytan slukar mycket energi och är förenat med ohälsosam stress.”

Den inställsamma och vänliga fasad vi regelbundet förväntas visa upp kan skapa oreda i vårt inre och de konstgjorda känslor vi vänjer oss att visa upp kan öka avståndet till våra egentliga känslor.

Hur män och kvinnor skiljer sig åt

Kvinnor ler mer än män. Detta har visat sig vara påverkat av testosteronhalten. Höga nivåer av hormonet testosteron har ett samband med färre leenden.

Det är samtidigt en skillnad som är delvis situationsbunden. Kvinnornas högre frekvens av leenden märks särskilt i offentliga sammanhang samt att de har en större tendens än män att le då de blir generade eller besvärade.

Den evolutionära bakgrunden

Hur apor till skillnad från människor saknar kontroll över sina ansiktsuttryck beskrivs av beteendevetaren Peter Gärdenfors som påpekar att "de individer bland hominiderna som kunde simulera sina känslomässiga uttryck eller undertrycka dem skulle lyckas oftare med sina bedrägerier" och att det därför skulle finnas ett evolutionärt tryck på kontrollen av ansiktsmuskler. Gester och ansiktsuttryck kan ha varit viktiga inslag i människoapans tidiga kommunikation. Att kunna kontrollera sina känslor och använda uttryck för att manipulera kan dessutom ge fördelar inom gruppen.

Källor

• Everdahl, Göran & Naroskin, Per (2020), Leenden. En fälthandbok
• Gärdenfors, Peter (2000), Hur Homo blev sapiens

Artikel publicerad: 2022.01.27
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar