Är det uppbrott från staden och nystart på landet vi behöver?

Är en reaktion mot att vi samlat oss i städer på färde?

Många drömmer om att överge det inrutade och stressiga stadslivet för landet och omdana sitt liv. Är det vägen till ett harmoniskt levnadssätt med rustika inslag eller bara en källa till ett annat slags stress?

Majoriteten av jordens befolkning har gått från att bo glest till att samlas i större städer. Ibland extrapoleras denna trend och då framstår småstäder och landsbygden som ett avslutat kapitel jämte framtidens metropoler. Men allt pekar inte i denna riktning och vissa underströmmar varslar snarare om en reaktion: i stället för fortsatt ökad utflyttning från glesbygden ett återvändande till landet. En gång var städer en förutsättning för etablering av stora kontaktnät inom rätt nischer och tillgång till arbetstillfällen. Idag ser läget delvis annorlunda ut.

Det finns trender som pekar mot att alltfler kommer överge storstaden framöver. I denna omställning närs idén om återgången till något mer ursprungligt. Det finns onekligen något tilltalande i tanken, men hur många av oss törs omsätta det i praktiken?

En indikation på att något inte står rätt till?

En plats på landet med egna odlingar och egna djur. Det är svårt att inte sympatisera med en längtan efter att utebli från det hektiska stadslivet och gå tillbaka till en mer ursprunglig livsföring där vi ska försöka komma till ro fysiskt och psykiskt. Men hur mycket är romantik och hur mycket är realism? Vad föredrar vi egentligen när allt summeras?

Kanske bör vi vara försiktiga i att lyssna på uppbrottets locktoner.

Ibland är viljan till uppbrottet mer en indikation på vad vi känner inför den tillvaro och situation vi befinner oss i än vår genuina öppenhet inför den nya situationen.

Det är lätt att måla upp bilder av ett drömliv på landsbygden: solen får gräset och trädens löv att lysa i starka gröna färger under en blå himmel; fågelkvitter når våra öron i stället för trafikbuller. Men vad består tillvaron på landet utav bortom den idealiserade inramningen?

En sak är att föreställa sig eller tillfälligt vistas i en ny miljö. Att ta det stora steget och byta ut stadslivet mot livet på landet är något helt annat.

När vi människor för omkring 10 000 år sedan var i färd med övergången från ett nomadiskt liv med jakt till jordbruk råkade vi – åtminstone enligt vissa teorier – uppfinna den långsiktiga stressen. Vi hade naturligtvis redan erfarit stress: i vandringen över savannen med vetskapen att lejon och andra faror kunde finnas i närheten var ängslan en befogad känsla. Men det var en annan form av stress än jordbrukarens. Jordbrukaren fick uppleva en ny sorts stress i den livsföring där framförhållning är en förutsättning för överlevnad. Det var ofta lång tid kvar till skördetiden och lika lång tid fanns det att oroa sig för om skörden skulle ge den mat som behövdes för att klara vintern.

Att leva i staden kan ironiskt nog liknas med nomadlivet. Vi beger oss till affären när vi behöver mat och för fångsten tillbaka vårt boställe eller kanske sprättar vi upp skinnet (river upp plastförpackningen) redan där bytet fällts (utanför affären) och börjar småäta av vårt byte (dvs. vårt inköp). Vi behöver inte oroa oss för att det ska finnas mat att tillgå så länge vi har våra jaktredskap (dvs. pengar).

Om vi byter ut detta mot idén att återgå till odlande och djurhållning (som inte alls är den ursprungliga livsföringen för människan utan ett relativt nytt påhitt), måste vi ansvara för att maten dyker upp ur jorden och kanske ännu värre – blir till genom slakt. Vi kan inte vara säkra på att maten verkligen växer upp ur jorden eller i vilket skick. Och då har vi inte ens berört allt tidsödande arbete som krävs ifråga om plogning, djuruppfödning, djurhållning och slakt (är vi stadsmänniskor som vant oss att klippa upp förpackningar med en liten sax mentalt redo att hålla i yxan?).

Nu måste man förstås inte helt lita till att ens odlingar och djur kan föda en. Även den som lever på landet har eventuellt pengar och en bil som kan ta en till mataffären. Men den som övervägt den totala brytningen från det moderna samhället och en återgång till livet på landet bör bereda sig på att stressen kanske inte minskar utan ökar. Efter utbrottet från stadslivet och det moderna arbetslivet, kanske det jordnära livet visar sig vara bara en annan sorts klämma.

Artikel publicerad: 2024.09.23
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar