Hur vi påverkas av vanan – idealiserande och leda

Vanan markeras av mönstret av likartade upplevelser som etablerats genom att de upprepats flertalet gånger – upprepningar är vanans byggstenar. När något väl är invant kommer det spela en ny roll för oss.

Disparata reaktionsmönster på vanan

Vanans natur är motsägelsefull i bemärkelsen att vi både kan förlora intresse och bli beroende av saker på grund av densamma. Två disparata effekter är vanliga:

Ibland är föremålen för avtagande intresse och beroende genom vanan olika, men det kan också röra sig om samma sak där en skiftning sker med tiden. Vi kan därför känna en minskad dragning till något under en period, men genom att utsättas för ytterligare upprepning kan vår inställning förändras till en positiv tilldragning. De som trovisst uttrycker något i stil med: ”Du kanske inte känner så starkt för mig nu, men du kan lära dig att älska mig”, är kanske inte så fullt naiva som man skulle kunna tro. De ger tvärtom uttryck för något som ligger i den mänskliga naturen.

I denna artikel ger vi oss i kast med båda dessa skilda sidor av vanan. Vi börjar med att fråga oss hur vanan kan manipulera oss som den gör.

Vanans inneboende kraft – exponeringseffekten

Det finns många orsaker till varför vi gillar saker. Något som inom psykologin går under begreppet exponeringseffekten består i att vi gillar något endast tack vare att vi exponerats för det mycket. Det rör sig med andra ord om kvantitativ påverkan genom intryck – det vi upplever ofta kommer vi med tiden föredra framför det vi sällan upplever. Ett uppenbart område där denna egenskap hos oss exploateras är med reklamens.

Vanan i sig skapar alltså delvis våra preferenser och ligger till grund för vårt beteende. Frågan som uppstår är ifall vår läggning genererar upprepning av olika aktiviteter eller om upprepningen dessförinnan format vår läggning.

En vidare fråga av vanans inneboende kraft, som antar filosofisk art, är ifall vi egentligen tycker om någonting eller om vi blott styrts till det. Miljön är som bekant en faktor för vårt psyke och många av de vanor som personer utvecklar och finner trivsamma är i hög grad godtyckliga. De kunde i många fall lika gärna utvecklat en annan vana och därefter hållit fast vid denna i stället.

Vanor anpassar oss

Att vanor överhuvudtaget uppstår kan vara på grund av att vi genom vanemässighet kan göra mer saker automatiskt och därmed behövs mindre resurser tas upp av hjärnan.

En anledning till att den mänskliga naturen tycks vara svag för vanan och att vanor överhuvudtaget uppstår kan vara på grund av att vi genom vanemässighet kan göra mer saker automatiskt och därmed behövs mindre resurser tas upp av hjärnan. Sådana saker vi gör ofta kommer vi snart kunna göra utan att tänka tack vare inlärningen som sker genom regelbundenheten. Forskning har visat att inlärning av vanemässigt beteende i hjärnan sker genom att beteenden ”paketeras” samman till vana, vilket sker i tre stadier:

En del av dessa vanemässiga beteenden blir rutiner till den grad vi knappt uppfattar dem och därför inte alltid memorerar dem. Till exempel händer det att man frågar sig ”Låste jag verkligen ytterdörren”, där det efter en kontroll nästan alltid visar sig att så har skett, men eftersom rutiner som dessa sker med allt större automatik kommer vi ohjälpligt tappa fokus på dem.

Vanor påverkar också snabbt våra referenspunkter. Om vi vrider upp värmen i duschen uppstår först en känsla av hetta, men snart tycker vi inte det är särskilt varmt och vi får vrida upp temperaturen ytterligare om vi vill uppleva mer känsla av värme. Detta är ett exempel på hur vanan anpassar oss på kort sikt.

På lång sikt kan det till exempel märkas hur vi genom vanemässighet uppnår en ökad toleransnivå. Ett sådant område är alkoholintag, där den som dricker ofta och mycket lär sig tåla mer än andra.

Att bryta vanor

Att bryta vanor är svårt och även om vi temporärt lyckas upphöra med en vana är risken stor att den återkommer då det antagligen inte går att helt avlägsna ett inlärt beteende i hjärnan.

Som vi alla vet kan en vana fördjupas till ett beroende. Vår starka benägenhet att utveckla och hålla fast vid vanor kan leda till problem. Även om beroenden inte alltid är av allvarlig art kan dem ge oråd inför vår förmåga till kontroll.

Att bryta vanor är svårt och även om vi temporärt lyckas upphöra med en vana är risken stor att den återkommer då det antagligen inte går att helt avlägsna ett inlärt beteende i hjärnan. En metod för att bryta vanor är att konsekvent förhålla sig till dem och aktivt avstyra ett beteende när det är på väg att återgå till det vanemässiga. Det är som sagt inte enkelt och ibland behövs hjälp i form av behandling och/eller medicin.

Vana som källa till leda

Att vanor uppstår är oöverkomligt och också en naturlig lagbundenhet. Det nya är i sig själv något övergående och kan inte alltid avlösas av ännu en nyhet. Vanan är därför en utväxt från det som inte längre är nytt.

Även om vi har erfarenheter av entusiasm som slocknat kan vanans upplösande egenskaper (vilket föranleder det vi till kallar rutin), också ha den skonsamma effekten i att en förlamande sorg med tiden läks och blir uthärdlig. Vi bör alltså inte enbart betrakta vanan som någon förfärligt ledsamt, men inte desto mindre är vanan många gånger ett oönskat nedbrytande element på vår lust gentemot beståndsdelar i tillvaron. Det är effekten av tillvänjning som ofta gör motivation till en färskvara och förälskelsen till något övergående (åtminstone övergår den i nya faser, men detta stora ämne ska inte utläggas här).

Vi vaknar upp på morgonen och känner kanhända möjligheterna hopa sig. Den förestående dagen är i sin linda sammanknuten med händelser som kan vara både förutbestämda och blott presumtiva. När dagens händelser så avverkas blir de eftersom alltmer konstaterbara. På eftermiddagen är kanske energin som den nya dagen gav upphov till förbrukad och livet har kanske stannat upp utan något särskilt i sikte. Det är detta som för vissa sammanfaller med tillstånd av leda.

Vi gör alla olika saker för att trotsa slentrianen. En del konsumerar och låter den inköpta prylen eller klädesplagget bli det nya inslaget i tillvaron som för en stund skjuter upp vanans påbud. Vanan är de sysslolösas gissel – för många är livet en bestående jakt på att finna nästa omväxling.

Nästa artikel: Valfrihetens vånda

Källor

  • Graybiel, Ann M. och Smith, Kyle S., Scientific American June 2014, ”Good Habits, Bad Habits”

Artikel publicerad: 2016.04.02
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar