AI och de mänskliga likheterna

Tänkbara mänskliga drag hos artificiell intelligens och varför vi skräms av den.

binära talArtificiell intelligens är sedan länge ett uppmärksammat ämne som figurerar inom olika forskningsfält, märks i populärkulturella yttringar och lär existera i många människors fantasier. Sinnebilden av artificiell intelligens rör sig från det tekniskt esoteriska till det spekulativt fantasieggande, i det senare fallet inte sällan återspeglat i en skrämmande belysning.

Det finns flera definitioner av artificiell intelligens. Från ett psykologiskt perspektiv är det särskilt intressant hur en sådan intelligens kan efterlikna den mänskliga. En fråga som rests är om människans tankeförmåga kan reproduceras eller ifall skillnader mellan det mänskliga psyket och en digital version av detsamma är oöverstigliga.

En metod att utröna likheterna och olikheterna mellan ett mänskligt medvetande och ett konstgjort är det berömda Turingtestet – i detta test ligger avgörandet på ifall en dator kan simulera en människa i en textkonversation väl nog att den mänskliga parten inte kan bestämma säkert om det är en människa eller ett program han eller hon konverserar med.

Vilka personlighetsdrag kan en artificiell intelligens anta?

Vid sidan av de naturvetenskapliga aspekterna blir frågan kring den artificiella intelligensen filosofisk och psykologisk. Om datorerna en dag skulle uppnå ett stadium av eget medvetande, vilka egenskaper kommer då yttra sig? Om vi frågar en Hollywood-regissör är svaret glasklart, det blir inte roligt att möta en cyborg i en mörk gränd, men vad finns det för reella orsakssammanhang kring vilka ”personlighetsdrag” en självmedveten AI skulle inhysa?

Kring möjligheten att designa en AI så att den efter uppnått självmedvetande hyser positiva ”känslor” för dess skapare har åsikterna varit delade. Bland dem som ser AI som hot finns en spridd uppfattning att detta är omöjligt då en AI vid ett autonomt stadium är bortom vår kontroll. En sådan uppfattning är dock inget författaren och bloggaren Eliezer Yudkowsky som lanserat termen “Friendly AI” skriver under på. I en essä med titeln Artificial Intelligence as a Positive and Negative Factor in Global Risk målar han upp en motbild till de stereotypa inslagen av fientliga avsikter. Han menar att människan även kan designa en AGI som agerar önskvärt:

Any AI with free access to its own source would, in principle, possess the ability to modify its own source code in a way that changed the AI’s optimization target. This does not imply the AI has the motive to change its own motives.

Yudkowsky tillägger emellertid att det går att misslyckas med att skapa en vänskaplig artificiell generell intelligens på två sätt. Dels tekniskt när en AGI inte agerar efter förväntningarna, dels filosofiskt där det trots att en AGI agerar enligt planen inte i slutändan blir gagnelig för mänskligheten.

Någon som länge sysslat med frågor kring den hotfulla sidan av artificiell intelligens är den svenska filosofen Nick Boström. Han har framfört många dystopiska scenarier där AI är inblandat, men han tycks heller inte avskriva tanken på en ”vänlig” AI:

there is nothing implausible about the idea of a superintelligence having as its supergoal to serve humanity or some particular human, with no desire whatsoever to revolt or to “liberate” itself. It also seems perfectly possible to have a superintelligence whose sole goal is something completely arbitrary, such as to manufacture as many paperclips as possible, and who would resist with all its might any attempt to alter this goal. For better or worse, artificial intellects need not share our human motivational tendencies.

Vad Nick Boström också säger här är att även en icke-fientlig AI kan genom irreversibelt agerande bli svår att kontrollera.

Intelligensexplosion?

Inbegripet i de hypoteser som framförs av de som anser att AI kommer "gå förbi" människan inom en snar framtid är en aldrig tidigare skådad intelligensexplosion. Den finns i två versioner: i det ena fallet blir människan passerad av AI i intelligens, i det andra fallet kan människan utnyttja AI till att bli någon form av hybrid med konstgjord förstärkt intelligens.

Bland förespråkare av AI som konkurrent och eventuellt hot mot människan tycks detta vara en ofrånkomlig utveckling (då den omtalade "singulariteten" väl uppnåtts). Men andra menar att föga talar för en sådan framtid.

En förbisedd aspekt hos förespråkarna för intelligensexplosion framförs av science-fiction-författaren Ted Chiang. Han påpekar att framsteg under mänsklighetens historia har berott på att människor byggt vidare på andras idéer snarare att en människa kommit på helt nya idéer och utvecklat dessa till fulländning. Det går stick i stäv med teorierna att det enda som behövs för intelligensexplosionen genom oändlig generell optimering är en datorkod i isolerad miljö och tillräcklig datorkraft (vilket simulerar en människa som utan avbrott arbetar med tankeproblem i låt säga 100 år).

Chiang skriver: "Vår nuvarande tekniska explosion är ett resultat av att miljarder människor använder (...) kognitiva verktyg." För att AI-program ska kunna efterlikna och överträffa detta föreslår han att det skulle kunna krävas att "duplicera all mänsklig civilisation i programvara, med åtta miljarder artificiella intelligenser på mänsklig nivå".

Robotar som sällskap

För ett antal år sedan gjorde robotar sitt inträde i mänskliga hem. Det har främst handlat om så kallade servicerobotar, vilka fungerar som praktisk hjälp i vardagen. Nästa steg i utvecklingen är robotar vars funktion är att ge oss sällskap på ett kvalitativt sätt. Denna utveckling som precis inletts kommer högst troligt påverka oss människor på ett psykologiskt plan och kan i slutändan förändra en del av förutsättningarna i det mänskliga samspelet.

Det handlar om ett nytt område och forskningen lär med tiden inkomma med rapporter som påvisar psykologiska sambandseffekter.

Teknologiskt domedagshot – ett uttryck för vår tid?

Idag blir vi överösta av teknologi och att det då projiceras en hotbild som återspeglas i den accelererande teknologiska utvecklingen är fullt naturligt.

Artificiell intelligens och dess implikationer har mången gång omtalats som ett hot mot oss människor. De sensationella inslagen i sådana hotbilder är väl utnyttjade av tidningsredaktörer som förstår det intresseframkallande hos allmänheten. Uttalanden från forskare som kan stödja en hotbild blir ofta uppmärksammade i tidskrifter och dokumentärer – föga förvånande blir de som betraktar hotbilden som osannolik mindre bemärkta i det mediala utrymmet.

För att de dystopiska scenarierna ska kunna vara tänkbara ens i teorin måste först ett genombrott ske inom artificiell intelligens som leder till att datorerna börjar utveckla ett självmedvetande (det finns dock även röster inom forskningen som pekat på att det kan räcka att AI:n får ett mål av en programmerare som sedan tolkas annorlunda av AI:n för att ödesdigra konsekvenser kan uppstå). Det är här åsikterna går isär bland de som ser AI som ett fruktbart teknologiskt utvecklingsområde som kan vara till gagn för människorna och de som blickar mot en punkt där AI kan vända sig mot oss.

Denna hypotetiska form av självmedveten AI har kallats artificiell generell intelligens (AGI), vilket syftar till en artificiell intelligens som inte enbart bemästrar specifika områden, exempelvis schack, utan liknar den mänskliga intelligensen.

Det enda som är helt säkert är att ingen i nuläget kan säga vad den artificiella intelligensens utveckling i slutändan leder till. Kanske säger bilden av artificiell intelligens som domedagshot mer om vår samtid än något annat. Kring år 2000 hade astronomin en guldålder och då gjordes filmer som Armageddon och Deep Impact med meteoritnedslag som hotbild. På 1940-talet var UFOs på tapeten och särskilt efter den så kallade Roswellincidenten. Orson Welles berömda dramatisering av The War of the Worlds för radio skrämde under 1938 livet ur många i den amerikanska befolkningen som trodde det rörde sig om ett nyhetsinslag om en attack från yttre rymden. Vid denna tid var vårt planetsystem föga utforskat och planeten Mars betroddes av somliga vara befolkad av gröna varelser. En annan orsak till att hotet togs på allvar av så många amerikaner var att det skedde vid en tid då många fruktade för utbrottet av ett nytt världskrig och som vetenskapsskribenten Rush W. Dozier påpekar i boken Rädslor bäddade denna fruktan för att vilken form av invasion som helst sågs som mer sannolik.

Idag blir vi överösta av teknologi och att det då projiceras en hotbild som återspeglas i den accelererande teknologiska utvecklingen är fullt naturligt. Om sedan den teknologiska utvecklingen har potential att besanna en sådan hotbild är ännu inom spekulationens ramar.

Mer läsning: Intelligens: hur vi mäter och definierar den

Källor

Artikel publicerad: 2015.10.11, uppdaterad version: 2022.10.21
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar