Hur vi förblindas av auktoriteter

Varför vi lyder auktoriteter och vilka av oss som har en auktoritär personlighet.

Vi människor har en inneboende egenskap att lyda auktoriteter, vilket brukar förklaras med evolutionär psykologi. Det som en gång kunde vara till nytta för vår överlevnad kan också manifesteras i hemska vittnesmål om hur människor förvandlas till nickedockor.

Ett av psykologins mest ökända experiment

I början av 1960-talet gjordes ett experiment av Stanley Milgram vid Yale-universitetet där 40 personer i åldern 20–50 medverkade. De som var försökspersoner trodde testet gällde inlärning, men experimentets dolda syfte var ett annat.

I ett laboratorium instruerades försökspersonerna av försöksledaren (som i själva verket var en skådespelare) att ge elektriska stötar åt en falsk försöksperson (som även denne var skådespelare) varje gång denne misslyckades med inlärningen.

De elektriska stötarna var inte riktiga, men det visste inte försökspersonerna som såg den falske försökspersonen genom glas, vilken simulerade reaktioner som om han verkligen utsattes för stötar.

Skådespelaren som gavs chocker klagade över smärta. I takt med att den falske försökspersonen misslyckade svara på fler frågor höjdes styrkan i elchockerna som försökspersonerna kommenderades att använda. Till slut skrek försökspersonen/skådespelen innan han föll ihop.

Försökspersonerna som gavs instruktioner om att utdela elstötar ville avsluta när de såg hur personen bakom glaset reagerade med allt större smärtor, men då de beordrades av försöksledaren att fortsätta lydde över 60 procent av deltagarna. Dessa var i praktiken beredda att ta livet av en annan människa för att en auktoritet (försöksledaren) beordrade dem. Detta skedde inte med tvång eller utpressning utan blott lydnad.

Att försöksledaren gav ett strängt och auktoritärt intryck spelade in avsevärt. När testet gjordes om och en mindre sträng person agerade försöksledare sjönk andelen bland de som var beredda att gå hela vägen utan att vägra fortsätta från 60 till 20 procent.

En del har svårt att tro på att lydnadsexperimentet verkligen uppvisar en sann bild av människan (och ännu fler kanske inte vill tro det), fast Milgrams experiment har senare gjorts om flera gånger med utfallet att dess resultat på nytt bekräftats.

Vi bländas av säkra omdömen

De mänskliga informationskällor vi sätter mest tilltro är de till synes mest övertygande: när vi inte har möjlighet att bedöma sanningshalten låter vi oss övertygas efter hur säkra de själva tycks vara på sina uppgifter.

Vi vet ofta inte säkert och för att få kunskap måste vi söka oss till informationskällor, vars riktighet vi långt från alltid kan validera. I vår förhistoria var de enda källorna som kunde tillhandahålla information andra mänskliga varelser. De mänskliga informationskällor vi sätter mest tilltro är de till synes mest övertygande: när vi inte har möjlighet att bedöma sanningshalten låter vi oss övertygas efter hur säkra de själva tycks vara på sina uppgifter.

I Den svarta svanen skriver Nassim Nicholas Taleb: ”Tyvärr kan man inte hävda sin auktoritet genom att erkänna sina egna svagheter. Vi människor måste helt enkelt bländas av kunskap.” Vi är alltså sämre på att se andras kunskap när den inte framträder genom tvärsäkra manér. Det går att lägga märka till kommentatorer inom till exempel politik och sport som genom tvärsäkra antaganden för en del framstår som högst kompetenta och kunniga. Ju säkrare de framställer sig som, desto mer kunskap luras en del av oss tro att de besitter.

En psykologisk förklaring till varför vi köper denna form av anspråksfull kunskapsframställning är fallenheten att ty oss till ledare då vi i våra förhistoriska dagar gavs större fördelar genom att samlas som grupp kring en anförare än reda oss själva. Taleb drar några långtgående slutsatser: ”Det har varit mer lönsamt för oss att samverka i fel riktning än att gå ensamma i rätt riktning. De som följt en självsäker idiot i stället för en reflekterande klok person har givit oss några av våra gener”. Detta förklarar bland annat varför psykopatiska sektledare lyckas samla stora skaror av anhängare.

Enligt psykologen Erich Fromm har vi behov av att underkasta oss auktoriteter, särskilt uttryckt i fadersgestalter. Samtidigt vill vi själva undertrycka de som är svagare, något som kallas förskjutna aggressioner.

F-skalan – ett försök att mäta den auktoritära personligheten

Den så kallade F-skalan skapades av bland andra Theodor W. Adorno och fanns med i boken The Authoritarian Personality från 1950. Den var ett sätt att mäta den auktoritära personligheten – F stod för fascism – och den hade nio delskalor:

  1. Konventionalism – konventionella värderingar efterföljs okritiskt.
  2. Auktoritär underkastelse – okritisk undergivenhet till den egna gruppens moral.
  3. Auktoritär aggressivitet – tendens att fördöma och straffa de som bryter mot konventioner.
  4. Anti-intraception – motstånd mot subjektivism, fantasi och medkänslor.
  5. Vidskepelse och stereotypt tänkande – en tro på det förutbestämda.
  6. Makt och hårdhet – godkänner indelning såsom i styrka - svaghet och ledare - följeslagare.
  7. Destruktivitet och cynism – fientlig inställning mot humanism.
  8. Projektion – en tro på att yttervärlden består av farliga händelser.
  9. Sexualitet – starkt intresse för andras sexuella aktiviteter.

De nio delskalorna har här följt Lars Karlsons sammanställning i boken Psykologins grunder.

F-skalan har också fått kritik av sådana som menat att den inte är tillräcklig specifik och att personer med en allmänt konservativ hållning i testet skulle få utslag som visade på fascistoida drag.

Oavsett tillförlitligheten i F-skalan är tilltro till auktoriteter och en beredvillighet att lyda sådana skönjbart hos oss människor. Det mest fruktansvärda beviset under historien är förmodligen de inhumana handlingar som pågick under det andra världskriget och utmynnade i Förintelsen. Hur en sådan ondska kunde uppstå har getts många tolkningar där en av de mest uppmärksammade är filosofen Hannah Arendts. Hon kallade det för ”banal ondska” med förklaringen att det skedde för att de som utförde handlingarna inte tänkte till ordentligt, de bara handlade.

Mer läsning: Massbeteenden

Källor

Artikel publicerad: 2019.12.31
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar