Massbeteenden

Massbeteenden tilldrar sig då en mängd personer styrs av den tendens som råder i ett större kollektiv. I en större grupp finns en uppsättning dynamiska mekanismer som kan styra beteendet från det enskilda till det allmänna.

folkmassaFör att ett överfört beteende ska uppstå är imitering viktigt. Det kan yttra sig i att en ledares åsikt eller en stark yttring inom gruppen efterföljs och bildar norm. En person kan styra en grupps beteende, men det finns gränser. I sin bok om påverkan skriver Robert B. Cialdini: ”Ingen ledare klarar av att hela tiden och på egen hand övertyga alla medlemmarna i en grupp. En stark ledare kan däremot övertyga en del av gruppen. Sedan kan informationen om att en väsentlig del av gruppen blivit övertygad, i sig övertyga resten av gruppen.”

Deindividuation

Experiment har visat att deindividuation till exempel förekommer då en individ bär uniform. Uniformen gör att personen distanseras från sig själv och upptas i en ny roll och handlar därefter.

Gustave Le Bon skrev 1912 det första psykologiska verket inom området med titeln Massans psykologi (La psychologic des foules). Han menade att individen förlorar ansvarskänslan för sina egna handlingar då den övergår i massan – fenomenet skulle senare ges termen deindividuation av Leon Festinger. Experiment har visat att deindividuation till exempel förekommer då en individ bär uniform. Uniformen gör att personen distanseras från sig själv och upptas i en ny roll och handlar därefter. Det finns också särskilda personlighetstyper, i synnerhet identitetssvaga, som är mer benägna till deindividuation.

Att höra samman och dela åsikter är förmodligen ett medfött behov hos människan. Massbeteenden kan ses som en avart av detta behov, då samhörigheten kväver de enskilda rösterna och enstämmigheten tar över.

Underlaget för det personliga åsiktsbildandet utgörs ofta av det som kallas konsensus, det vill säga vad som råder samstämmighet om bland de många. Det som ingår i samstämmigheten är ofta den mest lättillgängliga källan och konsensus sprider sig därigenom naturligt till större åsiktsfronter. Massbeteenden har ofta sitt ursprung i en okritisk tillit inför konsensus.

Är vi mer lika varandra idag än förr i tiden?

Många psykologer, sociologer och filosofer är benägna att svara ja på rubrikens frågeställning och grunda detta på hur vårt sätt att leva har förändrats mot hur vi levde förr i tiden. För bara hundra år sedan levde en betydligt större del av mänskligheten mer isolerade medan majoriteten idag lever i städer. Detta har bland annat lett till att fler är samlade på samma arbetsplatser, fler ingår i samma organisationer etcetera. Än mer sammanlänkade blir vi genom rikstäckande eller globala medier som når ofantliga mängder med samma information.

Det finns dessutom kapitalistiska krafter med mycket att tjäna på en likriktning där alltfler konsumenter sluter upp bakom samma vanor som produkter eller tjänster tillhandahåller. En teknik för att uppnå detta är reklambudskap där en viss sorts livsstil idealiseras, vilket upptas av många.

Riskerar vi att förlora oss själva?

Sigmund Freud menade att massbeteende regredierade människan till ett mer primitivt beteende. Att följa utomståendes uppmaningar kan ses som naturvidrigt: något har fått någon att självmant överlämna en del av sitt innersta i utbyte mot ... ja, vad?

Våra innersta viljor och önskningar är paradoxalt nog inte alltid uppenbara för oss själva. Som del av ett kollektiv är risken stor att det allmänna blir vägledande för våra beslut och tankar. Kanske är det ibland en lättja som tar över styrseln över självbevarelsedriften. Den tillfälliga lättnaden att bara följa med strömmen?

Masspsykos och viljan att uppge sin frihet

Ett av bokens teman är människors vilja att uppge sin frihet. Han menar att synen på Adolf Hitlers maktövertagande som förverkligat genom list och att folket som ett viljelöst offer är en illusion.

Vissa historiska skeden har skapat förutsättningar för massbeteenden att övergå i vad som brukar kallas masspsykos och få chockerande konsekvenser. Den mest kända företeelsen i modern historia är antagligen vad som utspelade sig länder som Tyskland och Italien på 1930- och 40-talen.

Den tyskfödde psykologen och filosofen Erich Fromm tvingades i exil sedan det nationalsocialistiska partiet kommit till makten 1933 och han skrev några år senare Flykten från friheten. Ett av bokens teman är människors vilja att uppge sin frihet. Han menade att synen på Adolf Hitlers maktövertagande som förverkligat genom list och folket som ett viljelöst offer var en illusion. Likaså att folket ”saknade tillräcklig demokratisk fostran” i jämförelse med det västra Europa. Fromm skriver: ”Vi har blivit tvungna att inse att millioner människor i Tyskland var lika beredda att uppge sin frihet som deras fäder att kämpa för den”.

Det moderna samhällets mekanismer skapar en otrygghet och det finns människor som är beredda att underkasta sig auktoriteter för att befrias från en livstillvaro under ständig ovisshet. Detta var en tid i Tyskland kantad av stor social otrygghet med massarbetslöshet som följd av den stora börskraschen. Invånarna ville inget hellre än att få hysa förhoppningar om en ljusare framtid och under sådana förhållanden tycks människor vara extra benägna att bli en del av något större, utanför dem själva – i det här fallet blev den bedrägliga lockelsen till slut ändad i ett fasansfullt uppvaknande.

Nästa artikel: Människan som individ

Källor

  • Cialdini, Robert B. (2005), Påverkan – teori och praktik (övers. Lagerhammar, Ann)
  • Karlsson, Lars (2012), Psykologins grunder (5e uppl.)
  • Fromm, Erich (1943), Flykten från friheten (övers. Tore Ekman och Alf Ahlberg)

Artikel publicerad: 2017.11.07
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar