Bantningens psykologi

Varför försök att gå med i vikt inte främst är en fråga om bantningsmetod och självdisciplin.

Övervikt uppstår för många som en konsekvens av matvanorna. Bantningsmetoderna är föga förvånande många och efterfrågade. Fast medan bantningsmetoderna instruerar hur det går till att gå ner i vikt tar psykologin i hög grad över i nästa fas: den som handlar om att behålla viktminskningen.

Viktminskning och självdisciplin

Det som från början var ett entusiastiskt nystartat projekt kring att gå ner i vikt där de inledande resultaten gav självförtroendet ett uppsving måste med tiden omsättas till rutin. Det är då självdisciplinen blir utslagsgivande och att bara bevara den nya vikten är inte nödvändigtvis lika inspirerande som i början då synliga framsteg avlöste varandra.

Faktumet är att de flesta som lyckas gå ner i vikt efter en tid går upp igen till ungefär samma vikt som innan bantningen påbörjades. Att ändra livsstil för gott är långt ifrån en lätt uppgift.

Bantningsmetodernas svagheter och fördelar

Det har uppstått en industri för bantningsmetoder. De som lovar mest får mest uppmärksamhet och därför är många upplägg drastiska. Mest känd under senare år är förmodligen 5:2 dieten. Denna diet förordar att man äter som man brukar under fem dagar och de resterande dagarna maximalt 600 kalorier (drygt en fjärdedel av normalt kaloriintag för en vuxen).

Denna artikel ska inte diskutera hur metodens eventuella förtjänster ur ett kostperspektiv utan förhåller sig till psykologiska aspekter. Det kan dock nämnas att utvärderingarna som gjorts av ovan nämnda diet har – föga förvånande – innehållet både positiva och negativa utlåtanden. Det kan också nämnas att ifråga om i de fall som viktminskning skett är det troligtvis fråga om personer som är högt motiverade, vilket är nödvändigt om man vill inlåta sig på en bantningsmetod som utan tvivel måste anses som drastisk.

Det finns dessutom anledningen att misstänka att när en metod blir uppmärksammad kan det sprida extra motivation och engagemang.

Vad som dock utgör den stora frågan är om metoden alls är särskilt viktig. Att det skulle finnas en universell metod som fungerar bättre än alla andra är tveksamt. I slutändan handlar det primärt om det totala matintaget och mindre viktigt är hur intaget fördelas på dagsintervaller.

En sak som talar mot en metod liknande 5:2 dieten är att den aldrig låter personen som utövar den slippa självuppoffringen. När någon säger att 5:2 dieten fungerat bra för denna spelar det stor roll vad detta är baserat på ifråga om tid. Det är sällan baserat på en fem- eller tioårsperiod. Även om man med tiden vänjer sig mer och mer med ett speciellt kostupplägg som 5:2 metoden förblir det alltid en skillnad från en normal dag med kaloriintag till en dag med minimalt. Man måste ständigt kämpa under vissa dagar och det gör det svårt att lyckas utan nya belöningar, vilka till viss del uteblir efter man nått sin önskade vikt och befunnit sig där ett tag.

Om en specifik diet ska anses bra långsiktigt (vad är en temporär viktnedgång värd?) bör du fråga dig om du kan upprätthålla dess kriterier i resten av ditt liv eller åtminstone tio år framåt. Det är lätt att tänka kortsiktigt och uppskatta en diet som ger snabba resultat, men det existerar inga dieter med bestående verkningar framåt i tiden efter att de inte längre efterföljs.

Enligt forskning äter majoriteten om dem som med framgång klarat gå ned i vikt frukost. Det är alltså en fördel att äta frukost mot att inte äta frukost för viktminskning. Hur hänger detta ihop? Det är ganska enkelt: suget efter sötsaker blir betydligt mer kännbart under dagen om ingen frukost intagits. Den som följer 5:2 dieten kan eventuellt välja bort frukosten. Det är en liten vinst i form av en måltids uteblivna kaloriintag som sedan måste försvaras med självkontroll under hela dagen. 

Det är det som är det problemet med många viktminskningsmetoder. De förbiser de psykologiska implikationerna. Hur många är beredda att ägna sina nästa fem, tio, tjugo år med att upprätthålla den självdisciplin detta dieter fordrar?

Källor

• Duhigg, Charles (2014), The Power of Habit

Artikel publicerad: 2022.11.12
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar