Talang eller träning bakom hög prestationsförmåga?

Vad väger tyngst, medfödd talang eller antal träningstimmar?

Talang har traditionellt setts som huvudfaktor för att utveckla riktigt avancerade färdigheter inom ett område. De mest talangfulla har inom sina områden betraktats som ”särbegåvningar” eller ”genier”. Uppfattningen att medfödd talang gett upphov till deras förmåga har länge varit självskriven, men på senare tid har andra faktorer pekats ut som kanske rentav viktigare än talang.

Talang, bara en ingrediens bland andra?

I boken Outliers: The Story of Success använder Malcolm Gladwell 10 000 timmar som en måttstock på vad som krävs i form av övning eller träning innan expertis uppnås

Sanningen bakom många toppresterande personer är mycket mer än en fråga om talang. Tveklöst är talang en ingrediens, men det har också handlat om hård träning för att nå ända fram. Sanningen är att de mest framgångsrika ofta tränar mest, är mest passionerade och mest upptagna av sina områden.

En av de främsta olympierna någonsin, Michael Phelps har över tio guldmedaljer i simning över olika distanser. Han hade inför OS i London 2012 ett träningsschema som inbegrep fem-sex timmar om dagen, sex dagar i veckan. Ingen skulle dock förneka att Phelps saknar talang för sin sport.

För många själva sinnebilden av det lysande geniet framstår Wolfgang Amadeus Mozart. Detta underbarn som komponerade sin första symfoni vid åtta års ålder och vid sin tidiga bortgång i en ålder av 35 gjort sig odödlig som en av tidernas största kompositörer. Mozart hade onekligen en enastående talang, men vad som inte alltid framkommer är att hans far redan då Amadeus var tre år satte honom i systematisk träning. Redan innan den ålder då de flesta startar i en musikskola hade den unge Mozart tusentals timmar av övning bakom sig.

Ordet ”träningsprodukt” används ibland nedsättande om sådana som inte ägt den rena talangen utan genom hård träning tillskansat sig sin förmåga. Deras prestationer har ibland betraktats som habila, men ofullkomliga gentemot talangens. På senare år har dock vikten av träning uppvärderas till att ofta ses som huvudingrediensen i att kunna prestera på hög nivå. Detta i takt med att kunskapen om vad som leder till fullkomning inom ett område ökat och en del romantiska myter avlivats.

I boken Outliers: The Story of Success använder Malcolm Gladwell 10 000 timmar som en måttstock på vad som krävs i form av övning eller träning innan expertis uppnås – oavsett om det är fråga om pianospel, basket, författande, schack eller kriminell verksamhet. Siffran 10 000 timmar har, särskilt i idrottssammanhang, fått erkännande som en bra måttstock (tilläggas kan dock att svenske psykologen K. Anders Ericsson vars studier Gladwell baserat sin bok på uttryckt visst missnöje med sättet Gladwell summerat hans forskning).

Okända omständigheter som gör stor skillnad

Bland kanadensiska hockeyspelare på elitnivå framkommer en gemensam nämnare, nämligen en klar snedvridning när på året de är födda.

Idén om 10 000 timmar är vad som brukar förmedlas då det hänvisas till ovan nämnda bok. Gladwell presenterar dock fler intressanta iakttagelser bortom ett mått på kvantitativ träningsdos.

Gladwell argumenterar för att idrottsmän och musiker till exempel uppfattas och bedöms utifrån delvis felaktiga grunder. Han menar att synen på uttrycket individuella förtjänster (”individual merits”) på vägen mot toppen är missuppfattande och inte korrekt anger vilka förutsättningar som funnits bakom.

Det finns fler komponenter än talang och träningstimmar, i synnerhet på sekundär nivå, och här handlar det om bakgrund: kulturella faktorer och andra sammanhang. Ett besynnerligt sådant är att bland kanadensiska hockeyspelare på elitnivå framkommer en gemensam nämnare, nämligen en klar snedvridning när på året de är födda. Vad som påvisats är en markant skillnad: cirka 40 procent av spelarna på elitnivå är födda januari-mars medan bara 10 procent är födda i oktober-december. Nog för att ishockey är en vintersport, men svaret har förstås inte med detta att göra.

Svaret är att dessa spelare gynnas av sitt födelsedatum genom att de i ungdomsår får konkurrera med spelare i samma årsklass, fast vilka i själva verket är yngre. Det genomsnittliga försprånget i utveckling som är tydligt i dessa åldrar resulterar i att de överträffar sina ”jämnåriga”, något som påverkar laguttagningen till deras favör och ger dem mer speltid. Mer speltid innebär mer träning. Vad som händer efter ett tag är att de som fått mer speltid verkligen blir märkbart bättre än andra i genomsnitt.

Steget före i utveckling, på grund av att ha varit född ett antal månader tidigare, tenderar alltså att generera mer träningstimmar (eller matchtimmar om man så vill i detta fall), som i slutändan skapar en faktisk snedfördelning i prestationsförmåga. Nyckelbegreppen här är relativ ålder och ackumulerade fördelar. Fenomenet – som för övrigt är ett exempel på den så kallade Matteuseffekten – är förstås inte enbart förekommande i kanadensisk ishockey. I skolklasser där barn och ungdomar på samma sätt indelas efter födelseår kan detta visa sig. Det resulterar i vad som kallas ett ackumulerat övertag: ett från början litet försprång (några månaders extra mognad hos barnet) får konsekvensen att det växer till en betydande fördel.

Detta är ett exempel på vad Gladwell menar med att det inte blott är individen själv som utvecklats genom sin begåvning eller vilja utan att förutsättningarna spelat in och gett en fördel gentemot andra.

Relevant läsning: Intelligensens betydelse och samband

”Grit” – viktigare än talang?

En annan som fört fram teorier om träningsmängdens betydelse är Angela Duckworth, psykologiprofessor på University of Pennsylvania. Hon använder termen ”grit” som den viktigaste faktorn för att nå framgång inom ett område. Grit är en sammanfattning av olika komponenter som är viktiga för att nå framgång och åstadkomma stora prestationer.

Hennes bok Grit har undertiteln ”The Power of Passion and Perseverance”, som kan översättas till vikten av passion och ihärdighet, vilket sammanfattar essensen i Duckworths begrepp. Passion för det man gör samt ihärdighet, vilket handlar om att fullfölja påbörjade projekt och att inte ge upp vid motgång, är två av grundstenarna i vad som utgör ”grit”, vilket enligt Duckworth i långa loppet överträffar talangens betydelse.

I boken framkommer att hennes far inte tycktes ha särskilt mycket förtroende för hennes intellektuella kapacitet som ung, trots detta gav hon inte upp drömmen om en akademisk karriär utan jobbade ännu hårdare. Duckworth betonar just vikten av arbetsdisciplin som i hennes studier visat sig kunna ha större inverkan på hur långt en person tar sig inom sitt område än både IQ och social bakgrund.

Detta är något för andra att ta till sig. Med vilja går det att nå långt, det gäller bara inte att avstå från att försöka i den egna synen (eller omgivningens) på en själv som obegåvad.

Angela Duckworth har för övrigt tagit fram en ”Grit Scale” från 0–5 och du kan själv testa var du hamnar på skalan här.

Mer läsning: Motivation och drivkraft

Källor

Artikel publicerad: 2017.09.26
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar