Vad döljer sig bakom nyhetens behag?

Den mystiska pendlingen mellan entusiasm och tillvänjning.

Det vi brukar kalla för ”nyhetens behag” kan definieras som något som ger upphov till nya intryck, vilka i sin tur skapar entusiasm för tillvaron. Som framgår av namnet är det en känsla av kortvarig varaktighet: när de nya intrycken avtar i styrka infinner sig en mer slentrianmässig känsla.

Om du reflekterat över att du brukar känna dig lite illa till mods i slutet av månaden kan din iakttagelse vara helt riktig. Det är nämligen konstaterat att vi känner oss lite bättre till freds än vanligt i början av en månad eller för den delen i början av ett nytt år eftersom när vi känner att en ny period infinner sig gör det oss mer hoppfulla. Detta är förstås inte det vi närmast förknippar med nyhetens behag, men det visar att vi på många områden trivs med det "nya".

Hur mycket som kan utvinnas ur nya förhållanden

Vad som initialt tycktes omfatta ett överflöd kommer oundvikligt ha sin utvecklingsgång och källan förvandlas i takt med att den utsätts för erfarenheter.

Känslan av nyhetens behag uppstår i kontrasten mellan det nya och det gamla. Kontrasten mättas sedan i takt med att vi vänjer oss vid det nya.

När vinter övergår i vår består denna förändring i att vi upplever solens värme och ljus. Vi fylls av välbehag på grund av den upplevda kontrasten mot vintern. Fast våra minnen av vinterns alla inslag kommer blekna och vi kan då inte längre upprätthålla konstrasten vi kände.

Det går därför inte att utvinna hur mycket som helst från en nyhetens källa. Vad som initialt tycktes omfatta ett överflöd kommer oundvikligt ha sin utvecklingsgång och källan sinar i takt med att den är föremål för våra erfarenheter.

Nyhetens behag är något vi uppskattar för att vi förses med omväxling av det positiva slaget. Men fenomenet pekar på att det rutinmässiga i livet snarare är regel än undantag. Att det som för ett tag är en ”nyhet” småningom avtar i betydelse är samtidigt något vi bör vara tacksamma för. Om nya inslag ständig förändrade våra liv skulle det innebära en svårhanterlig instabilitet och osäkerhet. Att effekten av ett sorgebesked aldrig skulle avta i chockverkan är förstås en förskräcklig tanke. Här kan vi skatta oss lyckliga för att känslan från förändringarna i livet avklingar i styrka.

Resistanskraft mot nyhetens behag?

Det är antagbart att vi med tiden utvecklar ett allt större behov av nya inslag i vardagen då sådana inslag för varje gång skakar om oss allt mindre. Kanske är det så att vår entusiasm inför omgivningens variationsrikedom avmattas under en levnadstid, att vi inte förblir lika benägna att låta något motivera oss under lika lång tid sedan vi överrumplats av nyhetens behag en mängd gånger.

Ordet avtrubbning brukar användas om fenomenet att inte kännas vid en händelse lika starkt efter att råkat ut för liknande händelser tidigare. Det kan handla om personer som inom yrket utsätts för situationer av obehaglig art, till exempel poliser som kommer i kontakt med brottsplatser och med tiden blir mindre emotionellt påverkade. De blir inte immuna, men då de vid flera tillfällen tillförts samma näring blir deras reaktioner inte längre uppblossande i samma grad.

Hur länge gör en lotterivinst oss lyckligare?

Enligt en uppmärksammad studie från 1978 av Philip Brickman, Dan Coates och Ronnie Janoff-Bulman är dock ingen lotterivinst stor nog att resultera i en bestående psykologisk förändring.

Många drömmer om vinsten som är stor nog att förändra livet. Enligt en uppmärksammad studie från 1978 av Philip Brickman, Dan Coates och Ronnie Janoff-Bulman är dock ingen lotterivinst stor nog att resultera i en bestående psykologisk förändring.

Studien påvisar att efter ett år har vinnaren av en stor lotterivinst (i själva verket undersöktes 22 vinnare) återvänt till sin tidigare lyckograd. Basnivån av lyckograd kan dock ses från många aspekter och det finns olika åsikter huruvida den förblir långsiktigt oförändrad eller kan röra sig till nya basnivåer. En senare studie har visat på en viss förändring av bestående högre lyckograd efter medelhöga lotterivinster.

Det kan vara stor skillnad att spendera pengarna på resor och nya prylar mot att dem får dramatiska genomslag på livsvillkoren. Det senare bör rimligtvis innebära större tillförsel av långsiktigt välbefinnande. Även om inte grundnivån för välbefinnande stiger bör nedgångarna reduceras genom att till exempel återkommande irritationsmoment försvinner ur bilden (en bil som inte startar när det är kallt, ett kylskåp som inte håller temperaturen etc.). Det går med argument hävda att exakt lyckograd inte alls är mätbar, metoden som används är vanligtvis självskattning, men den frågan är inte primär för denna artikel.

Huvudpoängen i den så kallade Brickmanstudiens argument är att vi med tiden inte längre känner av något av det uppsving i positiv känsla som infann sig med eruptiv styrka då vinsten var ett faktum. Även vid sådana stora omvälvningar i livet är det alltså befogat att tala om nyhetens behag.

Hedonistisk anpassning

Som tidigare berördes kan det omvänt finnas förtröstan i att nyheter i vårt liv inte får en bestående uppskakande effekt. Efter vi drabbats av en negativ nyhet kommer vi efter en relativt kort tid återvända till basnivån för vår lyckograd (eller åtminstone väldigt nära, som nämndes innan finns det olika åsikter inom forskningen på området och det är svårt att göra exakta beräkningar).

Slutsatsen är att vi människor är högst anpassningsbara till våra nuvarande förhållanden, vilket fått en egen term och på svenska översätts till hedonistisk anpassning (eller hedonisk anpassning). Hedonistisk anpassning har sitt ursprung i den engelska termen hedonic adaption som myntades av två psykologer under 1970-talet och som senare blivit mer känt under begreppet hedonic treadmill, vilket beskriver en metafor över människan som likt en väderkvarn rör sig fast ändå förblir på samma plats.

Vad som kan konstateras är att vi inte klarar att förhålla oss detaljerat till tidigare tidsperioder i våra liv. Det är inte så att vi glömmer alla föregående händelser, men vi tycks snabbt assimileras med det rådande. Effekten blir att det förflutna får svårt att klara sig i våra minnen som annat än fragment och summeringar.

Jakten efter det ursprungliga – en del av vår kultur?

Kanske ligger det nedärvt i vår kultur att vi söker efter nyhetens behag. Vi vill uppleva det ursprungliga en gång till. Sociologen Francesco Alberoni noterar att det kristna Västerlandets stora högtider är julen och påsken, vilka representerar födelsen respektive återuppståndelsen. Han skriver att "vi har lärt oss attraheras av begynnelsestadiet". För att fortsätta på det kristna temat finns gamla religiösa myter om en omvälvande tid av förstörelse ska följas av en ny där allting uppstår på nytt.

Alberoni tillägger hur detta helt skiljer sig från Österlandets kultur där det inom buddism och hinduism ses som en oundviklighet att återfödas, men där målet är att uppnå den eviga oundviklighet och slippa kretsloppet som leder tillbaka till det ursprungliga.

Källor

Artikel publicerad: 2019.02.04, uppdaterad version: 2023.01.08
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar