Nyhetens behag

Det vi brukar kalla för ”nyhetens behag” kan definieras som något som ger upphov till nya intryck, vilka i sin tur skapar entusiasm för tillvaron. Som framgår av namnet är det en känsla av kortvarig varaktighet: när de nya intrycken avtar i styrka infinner sig en mer slentrianmässig känsla.

Hur mycket som kan utvinnas ur nya förhållanden

Vad som initialt tycktes omfatta ett överflöd kommer oundvikligt ha sin utvecklingsgång och källan förvandlas i takt med att den utsätts för erfarenheter.

Känslan av nyhetens behag uppstår från kontrasten av det nya gentemot det gamla. Kontrasten mättas i takt med att vi vänjer oss vid det nya.

När vinter övergår i vår består denna förändring i att vi upplever solens värme och ljus. Vi fylls av välbehag på grund av den upplevda kontrasten mot vintern. Våra minnen av vinterns alla inslag kommer dock blekna och då kan vi heller inte längre upprätthålla konstrasten vi kände.

Det går därför inte att utvinna hur mycket som helst från en källa. Vad som initialt tycktes omfatta ett överflöd kommer oundvikligt ha sin utvecklingsgång och källan förvandlas i takt med att den är föremål för våra erfarenheter.

Nyhetens behag är något vi uppskattar för att vi förses med omväxling av det positiva slaget. Men fenomenet pekar på att det rutinmässiga i livet snarare är regel än undantag. Att det som för ett tag är en ”nyhet” småningom avtar i betydelse är samtidigt något vi bör vara tacksamma för. Om nya inslag ständig förändrade våra liv skulle det innebära en svårhanterad instabilitet och osäkerhet. Att effekten av ett sorgebesked aldrig skulle avta i chockverkan är förstås en förskräcklig tanke. Här kan vi skatta oss lyckliga för att känslan från förändringarna i livet så småningom avklingar i styrka.

Resistanskraft mot nyhetens behag?

Man skulle kunna tänka sig att vi med tiden utvecklar ett allt större behov av nya inslag i vardagen då sådana inslag för varje gång förmår skaka om oss allt mindre. Kanske är det så att vår entusiasm inför omgivningens variationsrikedom avmattas under en levnadstid och att vi inte förblir lika benägna att låta något motivera oss under lika lång tid efter att vi överrumplats av nyhetens behag en mängd gånger.

Ordet avtrubbning brukar användas om fenomenet att inte kännas vid en händelse lika starkt efter att råkat ut för liknande händelser tidigare. Det kan handla om personer som inom yrket utsätts för situationer av obehaglig art, till exempel poliser som kommer i kontakt med brottsplatser och med tiden blir mindre emotionellt påverkade. De blir inte immuna, men då de vid flera tillfällen tillförts samma näring blir deras reaktioner inte längre uppblossande i samma grad.

Hur länge gör en lotterivinst oss lyckligare?

Enligt en uppmärksammad studie från 1978 av Philip Brickman, Dan Coates och Ronnie Janoff-Bulman finns det dock ingen lotterivinst stor nog att resultera i en bestående psykologisk förändring

Många drömmer om vinsten som är stor nog att förändra livet. Enligt en uppmärksammad studie från 1978 av Philip Brickman, Dan Coates och Ronnie Janoff-Bulman finns det dock ingen lotterivinst stor nog att resultera i en bestående psykologisk förändring av sådant slag.

Studien påvisar att efter ett år har vinnaren av en stor lotterivinst (i själva verket undersöktes 22 vinnare) återvänt till sin tidigare lyckograd. Basnivån av lyckograd kan dock ses från många aspekter och det finns olika åsikter huruvida den förblir långsiktigt oförändrad eller kan röra sig till nya basnivåer. En senare studie har visat på en viss förändring av bestående högre lyckograd efter medelhöga lotterivinster.

Det kan vara stor skillnad att spendera pengarna på resor och nya prylar mot att dem får dramatiska genomslag på livsvillkoren. Det senare bör rimligtvis ha ett större tillförsel av långsiktigt välbefinnande. Även om inte grundnivån för välbefinnande stiger bör nedgångarna reduceras genom att till exempel återkommande irritationsmoment försvinner ur bilden (en bil som inte startar när det är kallt, ett kylskåp som inte håller temperaturen etc). Det går med argument hävda att exakt lyckograd inte alls är mätbar, men den frågan är inte primär för denna artikel.

Huvudpoängen i den så kallade Brickmanstudiens argument är att vi med tiden inte längre känner av något av det uppsving i positiv känsla som infann sig med eruptiv styrka då vinsten blev ett faktum. Även vid sådana stora omvälvningar i livet är det alltså befogat att tala om nyhetens behag.

Hedonistisk anpassning

Vi berörde tidigare att det omvänt kan finnas förtröstan i att nyheter i vårt liv inte får en bestående uppskakande effekt. Efter vi drabbats av en negativ nyhet kommer vi efter en relativt kort tid återvända till vår basnivå för vår lyckograd (eller åtminstone väldigt nära, som nämndes innan finns det olika åsikter inom forskningen på området och det är svårt att göra exakta beräkningar).

Slutsatsen är att vi människor är högst anpassningsbara till våra nuvarande förhållanden, något som har fått en egen term, vilken på svenska ibland översatts till hedonisk anpassning. Hedonisk anpassning har sitt ursprung i den engelska termen hedonic adaption som myntades av två psykologer under 1970-talet och som senare blivit mer känt under begreppet hedonic treadmill, vilket beskriver en metafor över människan som likt en väderkvarn rör sig fast ändå förblir på samma plats.

Vad som kan konstateras är att vi inte klarar att förhålla oss detaljerat till tidigare tidsperioder i våra liv. Det är inte så att vi glömmer alla föregående händelser, men vi tycks snabbt assimileras med det rådande. Effekten blir att det förflutna får svårt att klara sig i våra minnen som annat än fragment och summeringar.

Nästa artikel: Hur vi påverkas av vanan

Källor

  • Theravive.com, "The Pursuit of Happiness: Would Winning the Lottery Make You Happier?", hämtat 2018-10-30 från https://www.theravive.com/today/post/the-pursuit-of-happiness-would-winning-the-lottery-make-you-happier-0003022.aspx
  • Wikipedia.org, "Hedonic treadmill", hämtat 2019-01-31 från https://en.wikipedia.org/wiki/Hedonic_treadmill

Artikel publicerad: 2019.02.04
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar