Definition av det psykologiskt onormala

Hur bestämmer vi vad som är normalt och friskt hos individen?

Vad som hos en individ kan karaktäriseras som normalt beteende och tvärtom vilar inte på säkra objektiva definitioner utan på normer som snarare karaktäriseras av godtycklighet än precisa avgränsningar. Det går alltid att invända mot vad som anses utgöra ett normalt mänskligt beteende.

Att betona det ungefärliga och relativa i synen på vad som är normalt är en del i det humana synsättet. Samtidigt kan det inte minst i psykiatrisk tillämpning finnas praktiska skäl att i någon mån kunna ringa in vad som eventuellt är att tyda som tecken på avvikande beteende ifall detta innebär personligt lidande och social dysfunktion.

De psykologiska perspektiven kan alltså skilja sig åt i definieringen av vad som betraktas som normalt hos en individ, men följande punkter anger en typisk ram:

Det är svårt att ringa in kriterier för normalt beteende genom punkter som ovanstående och det går antagligen i varje fall att hitta motargument. Och gränslinjen när det normala övergår i något onormalt är heller inte lätt att peka på. Acceptansen skiljer sig för vad som anses normalt beroende på miljö, kultur och ålder med mera.

När det gäller allvarligare fall av psykiska sjukdomar är det oftare lättare att ställa diagnos på ett beteende som onormalt. Då kan det röra sig om ett beteende som är farligt för personen och/eller för omgivningen.

Vem är normal och frisk?

Normalisering sker genom att jämföra med vad en större majoritet uppvisar för beteenden och sedan utgör avvikande beteende tecken på bristande normalitet.

Vad det innebär att vara normal och – ur en mental aspekt – frisk bestäms i hög grad utifrån en normerande mall. Normalisering sker genom att jämföra med vad en större majoritet uppvisar för beteenden och sedan utgör avvikande beteende tecken på bristande normalitet.

Indelningar utifrån sådana premisser kan självfallet kritiseras. En som gjort det är psykologen Erich Fromm som menar att vad som är att beteckna som normalt eller friskt kan definieras på två sätt.

Det ena är normalt från samhällets synpunkt: en person kan kallas ”normal eller frisk, om han är i stånd att fylla sin uppgift i samhället, vilket konkret främst är att denne arbetar enligt samhälleligt mönster samt medverkar till dess fortbestånd genom att bilda familj.”

Det andra sättet utgår från individen själv och betecknas då av att nå en önskad utveckling och lycka för sig själv. Fromm tillägger att samhället inte är beskaffat på ett sådant sätt att det möjliggör för båda dessa sidor, det finns ”en klyfta mellan det harmoniskt fungerande samhället och individens fulla utveckling”.

På grund av denna klyfta menar Fromm att man måste skilja mellan de olika synsätten om mental hälsa, men det är vanligt att det flesta utgår från samhällets norm i frågan.

Den, enligt samhällets norm, välanpassade individen är enligt Fromm detta ”enbart på bekostnad av en självuppgivelse” där ”allt verkligt individuellt och spontant kanske gått förlorat”. Den anpassade har försökt uppfylla det som denne tros förväntas av honom eller henne och därmed alltså förlorat något av sin individualitet.

Mer läsning: Människan som individ

Källor

Artikel publicerad: 2023.06.21
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar