Hur vi förhåller oss till kärleksrelationer i den moderna tiden

Från sociala regler till subjektiva kärlekskval på en tidlös arena.

I sin sociologiska studie över känslolivet i kapitalismens och modernitetens kultur konstaterar Eva Illouz att vårt förhållningsätt till kärleksrelationer blivit mer frihetsbetonade. Något som gör oss självständigare i vår syn på att inleda och avsluta relationer. Detta sker på gott och ont: å ena sidan finns mer utrymme för egna val, men å andra sidan finns en större upplevd otrygghet inför de nästan obegränsade valmöjligheterna samt faktumet att lättvindigt ingångna relationer också lättvindigare kan ta slut.

Kärleksrelationer i förmodern och modern tid

De sociala regler som anger hur vi inträder och utträder i relationer har uppenbarligen ändrats över tid. De flesta är bekanta med äldre seder genom romaner och filmer. Då skedde uppvaktningens rollspel inom den snäva konventionens ramar. Känslorna fick – som bäst – samsas med de sociala sederna när kvinna och man ingick relationer. Parterna själva bestämde sällan själva över sin framtid som par och att upplösa ett äktenskap krävde godkännande av kyrkan alternativt domstol.

Inte nog med att det krävdes tunga skäl för att frigöra sig från den äktenskapliga föreningen som instiftats genom en institution (oftast kyrkan), efterspelet av en sådan upplösning var ur social bemärkelse dessutom omvälvande. Allra värst var det för den kvinnliga parten då skilsmässa var förenat med ekonomisk katastrof för kvinnan som oftast stod i beroende av mannen.

Idag är det (på ett formellt plan) enkelt att dra sig ur en relation. I de fall giftermål skett är upplösningen inte utan en process, men som statistiken visar är det ändå högst vanligt. Att leva med sin första partner genom hela livet har i modern tid blivit undantaget.

Vi träffar nya kärlekspartner med betydligt högre frekvens än tidigare generationer gjorde. Det är inte heller alltför sällsynt att personer har flera relationer igång samtidigt, det kan ske dolt eller öppet (s.k. polyamori). Den monogama formen för kärleksrelationer är inte längre given på ett fält där valmöjligheterna präglar utbytet av kärlek. Dessa snabbromanser har likheter med konsumtion: relativt regelbundna partnerbyten, där det är enkelt att byta bort. Givetvis påverkas såväl självkänslan som självbilden hos de som blir ”bortbytta” och likaså tron på utsikterna att bygga upp ett varaktigt förhållande. Snabba partnerbyten kan bidra till att göra människor känslomässigt avtrubbade. Det blir allt enklare att ”dumpa” och allt svårare att inse de emotionella skador det kan medföra hos den andre.

Subjektivt kärlekskval

I vår tid står känslorna i centrum när vi värderar att ingå en relation med en tilltänkt partner. Detta som kallar Illouz för en ”emotionell modernitet” började sakteligen ta form på 1700-talet, men som först på 1960-talet blev en given konstant i hur vi gör val kring romantiska förbindelser.

Vårt känsloliv har i modern tid präglats av subjektiva val med prioritering av tillfredsställelse av en mängd behov. Det går att spekulera i att ökade valmöjligheter skapar en situation med en större uppsättning preferenser som sedan måste uppfyllas i valet av en partner. Detta är en av de bidragande orsakerna till att många relationer avbryts inom kort eller relativt kort tid.

Den nya teknologin har ytterligare drivit på denna trend genom dejtingappar som mångfaldigt ökar möjligheten att etablera romantiska (eller enbart sexuella) relationer. Med fler möjliga partner blir det också fråga om en ökad värdering. Överskottet och värderingsinslaget som blir till följd av nätdejting liknar Eva Illouz med en anställningsintervju ”där det gäller att gallra bort olämpliga kandidater på effektivast möjliga sätt”.

Sådana inslag gör i sin tur motparten i högre grad observant på beteenden hos den andra som kan vara tecken på ogillande eller ointresse. Det föder en otrygg känsla inför det pågående förhållandet.

Att avsluta ett förhållande har alltmer blivit något som sker på ett subjektivt plan utan samråd. Hur länge förhållandet pågått och andra omständigheter spelar förstås in, men tendenser mot en större likgiltighet är märkbara. Särskilt i det speciella fenomen, ghosting, som beskriver hur man drar sig ur ett förhållande utan ange skäl för att sedan hålla sig borta och låter bli att svara på samtal från den andre.

Kärlek utan risk

Nätdejting minskar risktagandet som komponent då vi söker kontakt med någon. Att nätdejta brukar innebära att man visar sitt ansikte och sin profil, men man approcherar inte den andra direkt och utsätts inte för verklighetens brokighet av situationer när ett möte söks och påbörjas.

Om att lägga upp en vacker bild för att få bekräftelse kan snarare handla om att bli älskad än att söka kärleken. Det kan bli ett steg bort från biologisk reproduktion att i stället skapa avatarer; versioner av oss själva som kan värderas och beundras i en ny värld där romantiken lamslås av utbudet.

Källor

• Illouz, Eva Därför tar kärleken slut (2020, övers. Svenja Hums)

Artikel publicerad: 2022.11.30
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar