Lyckliga relationer och äktenskap

Är monogama relationer fortfarande en möjlighet?

Parrelationer som består över tid utmärks av att parterna låter de positiva känslorna för varandra dominera. Negativa känslor finns dock hos alla par och en viktig ingrediens för ett långvarigt förhållande är att kunna hantera dessa.

En typisk händelseutveckling i en ny relation är att den från både sidor inleds med stor tillförsikt inför den nya personen i ens närhet. Det har sin inneboende logik att möten med intressanta personen är inspirerande och att personerna som uppfattar detta ömsesidigt anstränger sig för att visa upp sina bästa sidor. Men det som i början var en kontakt med den andres mest positiva sidor övergår småningom i en mer blandad upplevelse då alltfler av de negativa sidorna påträffas. För att relationen ska överleva dessa upptäckter krävs att de negativa sidorna inte är alltför problematiska och att de accepteras.

Utöver att båda måste acceptera vissa negativa sidor hos den andra och inte ha orealistiska krav är det av vikt att de konflikter som uppstår hanteras utan att relationen blir inflammerad av bitterhet som inte ebbar ut. Den andra punkten berör en annan viktig faktor för bestående relationer, nämligen den som betonar vänskapen.

Den amerikanska psykologen John M. Gottman nämner sju punkter i sin bästsäljande bok The Seven Principles for Making Marriage Work tillägnat den solida och lyckliga parrelationen:

Sammanfattningen av de sju råden är i ovan lista är komprimerade och gör inte självklart rättvisa åt de principer Gottman anför.

Att kunna acceptera varandra

Att acceptera oliktänkande och inte försöka förändra varandra är en förutsättning till en långvarig och mestadels harmonisk relation. Detta kan vara svårt då konflikter i många fall har sin grund i skilda ståndpunkter. Att försöka få den andra att ”ta reson” lyckas sällan utan orsakar oftare att energi slösas bort och att gräl framkallas med nya konflikter som följd.

”När man grälar med någon vill man ha rätt, och man vill att den andre har fel”, skriver Jordan B. Person skriver i sin bok 12 livsregler. Men som Peterson tillägger är detta knappast bästa sättet att reda ut motsättningar. Det blir en tvekamp där båda sidor lyfter argument för att framhärda i den egna saken. Det blir som, för att använda en av Gotthams ovan listade principer, att parterna vänder sig från varandra i stället för mot varandra. Att försöka vinna diskussioner kan vara ett bra sätt att förlora relationer.

Ett annat illavarslande mönster kan märkas i diskussioner som inte hettar till, men avslutas på ett sätt som får den ena eller bägge inblandade att känna bitterhet. Då är det bättre att externalisera konflikter: att resonera i stället för att hålla inne med tankar och låta osämja gro.

Att försöka vinna diskussioner kan vara ett bra sätt att förlora relationer.

Vad som får äktenskap att hålla över tid

Den största faktorn som avgör om ett äktenskap ska hålla har i undersökningar visat sig vara åldern. Ju yngre de som ingår äktenskap är, desto större är risken att de kommer skilja sig avslöjar statistiken. Det troliga skälet är att vi i yngre åldrar genomgår större personlighetsförändringar samt upplever fler yttre förändringar i livet. För äldre människor är vardagen och livet generellt mer statiskt, vilket har en förstärkande effekt på äktenskapets fortvaro. Äldre har dessutom oftare en tidigare erfarenhet av äktenskap som kan nyttjas när de väljer att gifta sig på nytt.

Utbildning har visat sig vara en annan viktig faktor. Låg utbildning medför större risk för skilsmässa visar statistiken. En framförd teorin kring detta är de ekonomiska faktorerna – dålig ekonomi kan få spänningar att uppstå. Sociala problem som ohälsa och missbruk är representerad i högre tal i grupper med låg utbildning, vilka kan ligga till ytterligare grund för störningar i parrelationen.

Att skilsmässorna under lång tid ökade under andra hälften av 1900-talet (1990-talet är fortfarande årtiondet då flest skiljde sig i Sverige), berodde inte minst på att det hade blivit mer accepterat skilja sig. Det hade blivit mindre ekonomiskt svårhanterbart att skilja sig. Den ekonomiska aspekten gjorde tidigare kvinnor utsatta och det är på senare tid som kvinnorna i högre grad än männen tar initiativ till skilsmässa.

Ju yngre de som ingår äktenskap är, desto större är risken att de kommer skilja sig avslöjar statistiken.

Är det fortfarande hopp för den monogama relationen?

Seriemonogami kallas det då man genomgår flera relationer genom livet, men en åt gången. Det är vanligt idag, men var ovanligare förr då man i normalfallet gifte sig för livet.

En del trender tycks förebåda att också den monogama formen som vi har vant oss vid håller på att förändras. Att den skulle vara på utdöende är förmodligen att gå till överdrift, men när det gäller hur många unga ser på relationer tycks den monogama relationen åtminstone förlorat sin självklara ställning som norm. 

I den svenska samtidsromanen Just nu är jag här av Isabelle Ståhl beskrivs en huvudperson som fyller sitt till synes ensamma liv med frekventa möten genom dejtingappen Tinder. Mötena är många och intima, men lika övergående som snabbt initierade. I en passage skildras ett möte som uppstått via dejtingtjänsten ifråga och personerna befinner sig hemma hos den ena där följande dialog utspelas:

 ”Träffar du någon själv?”
”Ja, Sanna och Viola och Nour”
”Hur hinner du dejta så många?”
”Jag är poly.”
”Vem är Polly?”
”Polyamorös. Och vi dejtar inte, vi har relationer.
(…)
”Är det inte svårt att hålla ordning på sina känslor när man träffar så många?”
”Det är minst lika svårt att bara vara med en. Vet du några monogama relationer som fungerar?”
”Nej … nej, det vet jag nog faktiskt inte.”

I alla mänskliga samhällen har det konstaterats att utomäktenskaplig sex förekommer medan detta inte existerar i delar av djurriket (djur ingår förstås inte ”äktenskap” och långt från alltid lever de i någon form av beständig parrelation). Att vi människor alls sluter långvariga relationer har ett evolutionärt underlag. Det är viktigt att fadern vet vem som är hans avkomma eftersom han investerar tid och energi på bland annat uppfostran. Detta hade försvårats av polygami. Hos schimpanser är det annorlunda. Där bidrar hanarna obefintligt till ungarnas uppfostran medan reproduktion är självtillräcklig. Man skulle lite slarvigt kunna säga att de vill ha avkomma, men är därefter föga intresserade av vad modern till avkomman hittar på.

I sin studie över förälskelsen skriver Francesco Alberoni: ”Förälskelsen är monogam”. Det går att älska två personer samtidigt, men däremot inte att vara förälskad i två personer samtidigt och detta kan också få gälla som del i distinktionen mellan förälskelse och kärlek. Vi älskar i regel flera människor, men förälskelsen är exklusiv i både dess natur och uttryck. Så kanske är den monogama relationen för naturlig i vårt beteende för att riskera att dö ut.

Källor

Artikel publicerad: 2024.02.09
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar