Vårt belöningssystem

Hur vårt beteende styrs genom kedjan signal – behov – belöning.

Det som inom psykologin kallas belöningar är centralt inom beteende- och inlärningspsykologi (behaviorism) och inte minst för hur våra vanor uppstår. Vi gillar naturligt nog att upprepa beteenden som vi upplever positiva. Men hur fungerar belöningssystemet och varför styr psykologiska belöningar vårt beteende i sådan hög grad?

När vårt handlingsval leder till att vi uppnår en positiv känsla brukar det leda till en psykologisk belöning. Belöningen är en reaktion som följer något som framkallat tillfredsställelse. Det är också vad som kan utgöra början till en vana, ibland till och med ett beroende.

Belöningar styr i stor utsträckning våra beteenden. Vi gör en mängd saker utan att tänka på dem, men oftast finns det en belöning i bakgrunden. Vi väljer inte att äta choklad i stället för grönsaker enbart för smakens skull, vi gör det eftersom vår hjärnas belöningssystem reagerar på sätt som skänker oss olika grader av njutning. Choklad innehåller ämnen som ökar endogena signalsubstanser i hjärnan, vilka står direkt i förbindelse med hjärnans belöningssystem då dessa kan skapa känslor av starkt välbefinnande. En anledning att många uppskattar smaken av choklad är indirekt och uppstår genom associationen med de förändringar som sker i hjärnan då substanser utsöndras som aktiverar belöningssystemet. Det är också därför vi påverkas av reklam, vilken kan göra den som gillar choklad sugen enbart genom exponeringen.

Signal, behov, belöning

Behovskedjan inleds med signalen. Signalen väcker begäret till något, som tanken på choklad eller att något i vår omgivning får oss att associera till en cigarrett. Nästa steg i kedjan är att vi följer behovet (reagerar på signalen). Tredje och sista steget är den belöning vi får då behovet tillfredsställts.

Denna tredelade behovskedja är inblandad i en mängd saker, inklusive saker vi tycker om att äta och dricka inklusive att röka för en del. Det är inte smaken i första hand utan effekten via hjärnans belöningssystem som gör att vi söker oss till dessa saker, de ger oss välbefinnandet vi omedvetet lärt oss sker i kontakten med dem.

Vi anteciperar våra behov

Redan innan vi tillfredsställt behovet (t.ex. äta en chokladbit) kan vi märka av belöningen. Hur detta kan ske genom att en vana stärks framkom i ett experiment av Wolfram Schultz, professor i neurovetenskap på Cambridgeuniversitet. Han gjorde hjärnskanningar av en apa (Julio) som visade hur aktiviteten påtagligt höjdes i dennes belöningssystem, vilket i detta fall skedde med björnbärsjuice. Julio fick sin juice regelbundet, men först efter att han rört vid en spak som kunde ändras efter att en symbol dykt upp på en skärm. Med tiden lärde sig Julio att symbolen på skärmen och att röra på spaken hörde ihop med att bli serverad juice. Med tiden lärde sig också hans belöningssystem detta och som hjärnskanningen visade förflyttades fasen för aktiveringen i belöningssystemet bakåt. Den berörda regionen i hjärnan blev aktiv redan när symbolen dök upp på skärmen för Julio hade då lärt sig att juice var nära förestående.

Vad experimentet lär oss förutom att belöningen i hjärnan sker vid signalen är att vanor uppstår i det vi börjar antecipera belöningen vid en tidig signal (association till något). Det är när vi börjar förutse belöningen som en vana uppstår (signal - rutin - belöning bildar mönster för behovet och vanan). Detta är också en anledning till att vi blir extra besvikna om vi förväntat oss något som oväntat uteblir.

Vad som avgör vår motståndskraft mot begäret av till exempel choklad beror på vår reaktion. Ger vi efter för vår reaktion efter signalen skapat ett begär hos oss för att få belöningen eller har vi motståndskraft nog för att inte välja belöningen?

Belöning är ett ord med positiv valör, men vi vet alla att den som blint lyder begärets vilja att omvandlas till belöning blir offer för frestelsens fallgropar. Vi behöver lära oss motstå en del av begären genom att inse att det är hjärnans belöningssystem som triggas igång, vilket inte är samma sak som att begärets föremål kommer leda till något gott för oss. Medan den kortsiktiga belöningen är enklast att uppfatta genom begärets påstridiga kallande är den långsiktiga belöningen – som är svårare att avlyssna – oftast den som gynnar oss mest.

Hjärnans belöningssystem är i detta avseende primitivt. Det kan leda oss mot beslut som är oss till gagn enbart för stunden. Om vi är törstiga är det bra för oss att söka oss till en vattenkälla – nonchalerar vi belöningssystemets ”pådrivning” när vi blir törstiga kommer vi inte överleva. Men däremot när tillvaron består av ett överflöd av belöningar gör vi bäst att förhålla oss selektiva.

Det är det senare som stämmer in på det överflödssamhälle vi lever i idag. I det riskerar vi bli beroende av sådant som finns i överflöd och som kan skada oss om vi inte begränsar kontakterna. För människor i välutvecklande, moderna länder är belöningssystemet alltså ganska illa anpassat.

Källor

• Duhigg, Charles (2014), The Power of Habit

Artikel publicerad: 2022.11.16
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar | Sorterat under beteenden