Ätstörningar

Hur ätstörningar uppträder och dess huvudsakliga symptom.

Bakomliggande orsaker till ätstörningar tros vara perfektionism och låg självkänsla. Både sociala och psykologiska mekanismer kan samverka. Sociala mekanismer kan vara smalhetsideal som är vanliga i västerländska samhällen. Psykologiska mekanismer märks då vissa personer är mer känsliga för att ta till sig sådana ideal.

Perfektionism är ofta involverat i problematik kring ätstörningar. Den som drabbas kan ha perfektionistiska drag i personligheten. Det har också framförts att perfektionistiska drag hos en förälder kan påverka barnet att vilja leva upp till hårt ställda krav, vilket lärs in då det ger positiva belöningar (dvs. beröm av föräldern), något som med tiden leder till att synen på den egna kroppen blir ett område där krav anammas. Även om detta inte varit direkt knutet till krav från föräldern så kan det utvecklas till ett område där kravfullhet kan gälla. Eventuellt även pådrivet från att andra i omgivningen vid tillfällen gett positiva kommentarer som skapat ökad vilja till att uppfylla kraven och blir en fortsatt drivkraft till att hålla nere vikten som med tiden eskalerar.

Symptom

Det huvudsakliga symptomet är självfallet viktnedgång av betydande slag. Andra tecken på ätstörningar som kretsar kring den egna kroppen är:

• Viktfobi, det vill säga ovilja väga sig vid tillfällen då personen exempelvis nyss ätit och befarar högre vikt än annars.
• En förvrängd syn på den egna kroppen: fastän personen är smal upplever den sig som tjock. Detta inkluderar en fixering kring vikt och fettrik mat som hotfullt.
• Depression anses vara en vanlig samsjuklighet.

När det gäller depression och ätstörning kan sambanden vara dubbelriktade: ätstörningen kan vara ett uttryck för depression och vice versa kan depression vara en förveckling av ätstörningen.

Ålder

Ätstörningen anorexia brukar uppträda i sena tonåren. Sedan kan nya perioder infinna sig ända upp till medelåldern och därefter blir det ovanligare, dock förekommande. Ätstörningar är mångfaldigt vanligare hos kvinnor än hos män.

Behandling

Eftersom den drabbade sällan har sjukdomsinsikt och inte vill erkänna problemen försvåras möjligheterna till behandlingsformer med positiva resultat.

Svårare fall kan leda till tvångsvård. Tvångsvård blir i regel aktuellt när det framkommer att kroppsvikten är ohälsosamt låg, en gräns på BMI 13 nämns ibland som riktmärke. Tvångsvård innebär att patienten tas in för vård där denne ges näring under kontrollerade former samt i övrigt övervakas, vilket bland annat kan innefatta att patienten hindras från fysiska aktiviteter för att inte motverka den ökning av kroppsvikt som försöker uppnås.

Källor

• Psykiatri (red. Herlofson, Jörgen) (2016) Ramklint, Mia

Artikel publicerad: 2024.11.30
Författare: Psykologisktvetande.se